"Fler vägar behövs till jobb i kyrkan"

Det är ett positivt sammanhang som Utbildningsinstitutets nya rektor Kenneth Nordgren landat i, tycker han. Strax före jul besvarade 32 av 36 medarbetare en arbets­miljöenkät. 94 procent trivs ganska eller mycket bra på sin arbetsplats. 97 procent trivs bra eller mycket bra med sina kollegor.

– Utbildningsinstitutets medarbetare är framåtlutade, de har höga ambitioner för sina studerande och ämnen. Jag är medveten om de första årens stora utmaningar när mycket skulle komma på plats på kort tid. Starten var jobbig och stökig, men jag tar avstamp i det som är här och nu, säger Kenneth Nordgren.

För några år sedan kom bland annat en arbetsmiljörapport som visade brist på tillit och förståelse i organisationen samt låg framtidstro.

Har det betydelse för de positiva siffrorna i dag att en tredjedel av de som var anställda vid de dåvarande pastoralinstituten, som slogs samman och blev SKUI i augusti 2014, inte längre arbetar kvar?

– Det vet jag inte. Det är i alla fall roligt att komma till det läge som råder nu. Det är tacksamt att komma mitt i ett läsår som jag har gjort. Jag kan sätta mig in i helheten och delarna utan att direkt behöva gå in i den ansträngning som starten på ett nytt läsår innebär.

I vår presenteras en extern utvärdering, genomförd av konsult­företaget Ramböll, som ska visa på konsekvenserna av den stora utbildningsreformen som nämnden för utbildning, forskning och kultur fattade beslut om 2012. Syftet var bland annat att studenter från de olika studie­vägarna skulle mötas för att tillsammans gå en avslutande pastoralteologisk utbildning.

– Jag vill inte föregripa något resultat. Utvärderingen kommer senare och resultatet kan vi tala om då.

Kenneth Nordgren jämför de ­parallella utmaningar som hans tidigare arbetsplats, Umeå pastorat, hade i processen från samfällighet till storpastorat, med de 18 utbildningsställen som blev ett utbildningsinstitut, fördelat på Uppsala och Lund, när de båda pastoralinstituten och utbildningsenheten blev ett.

– Tåget gick i båda dessa fall, samtidigt som jobbet behövde göras, och alla vagnar var inte påkopplade i rätt ordning. Men inga alternativ fanns till att jobba och bygga samtidigt och nu har vagnarna hamnat rätt.

Förutom verksamhetsledningen på SKUI, som Kenneth Nordgren formar tillsammans med studierektorn och de fyra programcheferna, ingår Kenneth Nordgren även i kyrkokansliets ledningsgrupp som chef för SKUI, som är en av de tio avdelningarna på kyrkokansliet.

Han ska även företräda Svenska kyrkan i utbildningsfrågor, delta i institutets undervisning och ha studerandekontakt. Han ska ingå i SKUI:s personalgrupp med ”teologisk bredd och mångfald” och delta i debatter och ­diskussioner om utbildning. Utvärdering och utveckling av utbildningsprogrammen ligger också på Kenneth Nordgrens bord.

– Vi har många utbildnings­vägar in i de fyra yrkesprogrammen, kyrkomusiker, församlingspedagog, diakon och präst, som läser sin slutdel här på insti­tutet. Det ger en mångfald till utbildningen. Rekryte-rings­läget i Svenska kyrkan är dock utmanande. Vi kan behöva bredda intagningen till de kyrkliga utbildningarna genom flera behörighets­vägar och utöka möjligheterna till hur utbildningarna kan genomföras med studie­alternativ.

Kyrkostyrelsen är ansvarig för utbildningsplanerna, men det är Utbildningsinstitutets rektor som ansvarar för kursplanerna, hur man ska genomföra dessa för att nå utbildningsplanernas mål.

– Det arbetet sker naturligtvis tillsammans med lärarna. Hur ska timmarna läggas för att allt som ska hinnas med verkligen hinns med? Lärarna manglar detta fram och tillbaka.

I november hade Kenneth Nordgren överlämning med sin företrädare och i december klev han in som rektor formellt.

– När man är ny i uppdraget finns inga tvärsäkra svar, men jag har redan sett saker som jag vill justera. Det finns många dimensioner i mitt uppdrag här på SKUI där det intellektuella ­möter det emotionella, säger Kenneth Nordgren.

Han radar upp olika ­dimensioner av utbildningarna: den kontextuella delen med kyrkan som sammanhang och arbets­givare, det operationella, det vill säga det hantverksmässiga som hur prästen dukar altarbordet och hanterar dopfamiljen, det relationella, hur de fyra yrkes­grupperna relaterar till varandra och sist men inte minst det spirituella, alltså andlig fördjupning och vägledning.

– Hur allt bottnar i din egen person, vilken förmåga du har att få ihop alla dessa delar, är kanske det allra viktigaste vi vill jobba med under slutåret. Hur man tillägnar sig något, lyssnar in männi­skor och förblir en trosbärare till andra är det centrala. Jobbet handlar om männi­skor och vilken förmåga du har att härbärgera allt detta, det är en viktig resonansbotten. Där har du Utbildningsinstitutets kärnuppdrag.