Lena Bergman, stiftsdiakon i Stockholms stift, säger att projektet lyckats lyfta de diakonala frågorna högre upp på agendan.
– Det kan ibland finnas en bild av att diakoni är diakonens ensak eller synonymt med diakonens jobb. Vi har jobbat mycket med att lyfta fram att diakoni är församlingens gemensamma uppdrag och att dikokonerna är sakkunniga ledare.
En stor del av projektet har handlat om att bättre kunna tillvarata de kompetenser som finns inom församlingarna och visa på att många yrkesgrupper kan jobba diakonalt.
– Det kan vara små justeringar som handlar om hur vi fångar upp människor vi möter. I en barnkör kan det till exempel handla om att när man sjunger sånger om sådant som är svårt också talar om det tillsammans med barnen.
Även pandemin har gjort diakonin mer synlig, säger Lena Bergman.
– Svenska kyrkan som del av samhällets sociala skyddsnät har varit helt avgörande och alla har fått hugga i, oavsett yrkeskategori. Det har stärkt bilden av diakonin som ett omistligt väsen för kyrkan och något som angår alla.
Projektgruppen har ringat in flera områden som stiftsstyrelsen i Stockholm rekommenderas att arbeta vidare med. En del handlar om att ytterligare höja kyrkoherdarnas och de förtroendevaldas kunskap om diakoni.
– Man behöver ha tillräcklig kunskap för att veta när man inte vet tillräckligt och behöver koppla in en diakon för att få rätt underlag för att kunna fatta beslut.
– Det finns en god vilja i församlingarna. Det är fantastiskt att få höra kyrkoherdar och förtroendevalda som säger att vi behöver lära oss mer.
Ett annat område handlar om att ta tillvara på diakonerna som ledare.
– Det är viktigt att komma ihåg att den grundläggande uppgiften i kyrkoordningen inte är en fyrahörnsövning där vi ska dela upp det separat.
– Vi lever i en kyrka som fortfarande har ett hierarkiskt arv från tidigare, där det är högre status att vara präst. De har högre löner även om diakonerna har lika lång utbildning och går sida vid sida med prästerna i ämbetet. Vi går miste om otroligt viktiga perspektiv om vi inte släpper in diakonerna vid ledarbordet.
Projektgruppen efterfrågar en kvalificerad fortbildning i ledarskap och strategi för vigda diakoner. Strängnäs stift som också nyligen avslutat ett diakonalt utvecklingsprojekt har sett samma behov.
– Vi konstaterar att det skulle finnas ett värde i en fortbildning som är kvar över tid och det vore bra om det drivs av nationella nivån i stället för av enskilda stift, säger Lena Bergman.
Utvecklingsprojektet i Stockholms stift har pågått under tre år. Föreläsningar, workshops och samverkansmöten har genomförts med målet att öka kunskapen om diakoni inom församlingarnas ledning samt stärka diakonernas strategiska tänk. Ett viktigt verktyg har varit reflektionsmaterialet ”Vägledning för diakoni” som erbjuder modeller för analysarbete.
Bakgrunden till att stiftsstyrelsen fattade beslut om en diakonisatsning var en forskningsstudie från Ersta Sköndal Bräcke högskola. Studien visade bland annat att kyrkan inte når målgruppen ”de mest utsatta” i den utsträckning man önskar och att det fanns behov av strategiska prioriteringar av insatserna.
Om projektet lett till att de mest utsatta nåtts i högre grad är för tidigt att säga, enligt Lena Bergman. Hon beskriver projektet mer som en dörröppnare som satt fart på det strategiska analysarbetet i församlingarna. Nu blir nästa steg att omsätta analysen i praktiken och göra genomtänkta prioriteringar.
– Behovet är större än våra resurser, vi kan inte stötta alla med allt och då måste vi fundera på var vi kan och bör lägga våra resurser, vad som är vår roll som kyrka, säger Lena Bergman.
