Den största avyttringen av prästgårdar och andra tjänstebostäder skedde i början av 2000-talet, efter att pastoraten år 2002 tog över ägandet av gårdarna från stiften. Mellan 2002 och 2012 försvann hela 657 tjänstebostäder och därefter har de blivit 142 färre. Det betyder att det inom Svenska kyrkan försvunnit 799 tjänstebostäder på femton år.
Alla fastigheter som finns registrerade som tjänstebostäder inom Svenska kyrkan är prästgårdar, förutom nio lägenheter i Stockholm, säger Per Westberg, rådgivare vid Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.
– Det var väldigt många som avvecklades på 00-talet och sedan har det varit mer stabilt. Jag tror att det kommer stanna på drygt 200 och ligga kvar där i framtiden.
Per Westberg menar att orsaken till att många församlingar och pastorat väljer att sälja prästgården när prästen som bor där går i pension eller slutar, ofta är ekonomisk.
– En präst betalar en hyra som motsvarar 100 kvadratmeter, oavsett hur stor fastigheten är. Sedan finns en regel som säger att man ska sköta 1 000 kvadrat av tomten. Så oftast kostar det mer att sköta än vad man får in på hyran.
I vissa fall väljer församlingarna att behålla prästgården och använda den till annan församlingsverksamhet i stället för som prästbostad. Men det tror Per Westberg framför allt handlar om fastigheter som har ett mycket speciellt kulturhistoriskt värde. Han säger också att han tycker sig se att attityderna kring bevarandet av prästgårdarna har förändrats och att opinionen mot att sälja inte är lika stark som tidigare.
– Det kan förekomma att det kan bli opinion men det är ganska ovanligt. Kritiken som förut funnits i byn eller tätorten där prästgården försvunnit är inte alls särskilt påtaglig i dag, säger Per Westberg.
Luleå är det stift med minst antal tjänstebostäder. På tio år har prästgårdana i stiftet minskat med nästan två tredjedelar och i dag finns bara sju kvar.
– Präster vill inte bo så, överlag. Det är inte ändamålsenligt. I små församlingar skötte prästen det mesta själv förut och hade mottagning och så där. Men idag är det inte så många som vill bo på jobbet, säger Håkan Kohkoinen, byggnadsingenjör i Luleå stift.
Eftersom det inte finns en efterfrågan från prästerna att bo i en prästgård på landet har de allra flesta sålts och Håkan Kohkoinen säger att han ser prästgårdarna lite som ett avslutat kapitel för Svenska kyrkan i Luleå.
– Det som förvånar mig är att det varit så lätt att sälja. Det är många norrmän och tyskar som köper, tystnaden är en bristvara på kontinenten.
Växjö stift har sedan 2002 gjort sig av med 70 procent av sina prästgårdar, men är fortfarande det stift med störst antal prästgårdar totalt.
– Det är mycket landsbygd här och det har varit ett sätt att kunna rekrytera präster till tjänster. Men så är det inte längre. Nu vill prästerna och deras familjer bo i tätorter och gårdarna håller på att säljas av, säger Mikael Glimsjö, fastighetsförvaltare i Växjö stift.
I dag finns 38 prästgårdar i Växjö stift. Mikael Glimsjö tror att avyttringen av dem kommer att fortsätta, i takt med att samhället i stort förändras.
– En präst tjänstgör i dag inte bara en församling utan i ett helt pastorat. Man har inte längre lika många präster som man har prästgårdar, säger han.
