Stockholmare är snålare än de som bor i något annat stift, visar statistik från Svenska kyrkan. Sett per medlem samlar man exempelvis in dubbelt så mycket kollekt i Göteborgs stift som i Stockholms stift. I Göteborgs stift samlades det under 2024 in 13 800 000 kronor i kollekt, vilket motsvarar 19 kronor per medlem.
– Väckelse- och missionsrörelserna har varit starka i Göteborg, där har personlig tro och engagemang ofta betonats. Jag kan tänka mig att det påverkar det ekonomiska stödet man ger när man känner att man bär församlingens liv och ekonomi tillsammans, säger Frida Johansson, församlingsherde i Björkekärrs församling.
Nio kronor per medlem
Innan hon kom till Göteborgs stift arbetade Frida Johansson i Stockholms innerstad.
– Jag upplever att det finns en individualism i Stockholm som präglar andan i hela staden, som kanske också smittar av sig på sättet man förhåller sig till kyrkan. Att kyrkan upplevs mer som en statligt finansierad institution som producerar verksamhet som jag kan konsumera, säger hon.
Under förra året samlade Stockholms stift i snitt in 9 kronor per medlem i kollekt. Frida Johansson ledde välbesökta gudstjänster i Stockholm som också gav stora kollekter, men i Björkekärr har hon oftare reagerat på ett starkt givande.
Mer givmilda vid lokal förankring
– Jag får känslan att här i Göteborg är man sin lokala församling. Det finns ett starkt föreningsliv i samhället och det smittar av sig.
Att lokal förankring kan påverka givandet syns också i statistiken. I Svenska kyrkan skänker besökarna generellt mer pengar när det är församlingskollekter än vid riks- och stiftskollekter. Detta trots att den dag då den sammanlagt största enskilda kollekten samlades in 2024 var första advent, när det är rikskollekt till Act Svenska kyrkan.
– I Björkekärrs församling får vi in mest när kollektändamålen ligger nära verksamheten eller när det är välgörenhetsändamål som vi känner att vi har relation till, säger Frida Johansson.
Visby bäst på att ge
Hon menar att attityden gentemot kollekten är kopplat till att en större fråga om identitet för kyrkan. Vill man att givande ska öka, behöver man stärka känslan hos medlemmarna att det man bidrar med betyder något – på alla plan.
– Det handlar om att göra det till sitt och förstå att det kommer inte bli någon kyrka om vi inte går in och hjälps åt. Det handlar inte bara om att öppna plånboken, utan också att mina fötter, händer och röst tas i anspråk.
Som minsta stift samlade Visby stift, med sina 36 000 medlemmar, in den lägsta summan 2024. Men sett per medlem ligger stiftet däremot i topp med 32 kronor.
– Det är roligt att höra. Jag tänker att det handlar mycket om att vi finns i ett sammanhang där gudstjänstbesökarna känner till och engagerar sig för sin omgivning och då ser vikten av att hjälpa till. I ett mindre sammanhang inser man att man är beroende av varandra, säger Anna Lundgren, domprost i Visby domkyrkoförsamling.
