Ärkebiskopens undflyende svar gynnar inte kyrkan

SLUTREPLIK

I sin replik undviker ärkebiskop Martin Modéus att ta itu med den centrala frågan: Varför vägrar Svenska kyrkan att granska sin samverkan med antidemokratiska krafter som utnyttjar religionsdialog som politiskt vapen?

Denna kritiserade och resultatlösa samverkan skadar inte bara kristna minoriteter i muslimska länder, utan även utsatta grupper i Sverige – judar, HBTQ-personer, kvinnor och barn. Samtidigt bidrar den i praktiken till att legitimera en islamistisk teokrati, förklädd till interreligiös dialog. Genom detta agerande bryter kyrkans ledning inte bara mot demokratiska principer, utan begår också ett svek mot evangeliets innersta kärna: »Akta er för de falska profeterna« (Matt 7:15).

Trots upprepade uppmaningar om granskning – från ett öppet brev, mediedebatter och kyrkans egna röster, såsom Jonas Eek – har ärkebiskopen undvikit att svara på frågan i över ett halvår. Hans hänvisning till kyrkomötets uttalande om interreligiös dialog förvanskar problemets kärna: Det handlar inte om att avvisa dialog, utan om att skilja mellan genuint religionsutbyte och politiska aktörer som kapar tron i egenintresse.

Som professor Aasulv Lande varnade vid vårt seminarium i Lund: När totalitära rörelser använder dialog som taktik, riskerar kyrkan att bli en bricka i ett spel som underminerar de värden den säger sig försvara – en varning som ärkebiskopen tycks förbigå.

Många hade hoppats på en modig ärkebiskop som tog kritiken på allvar. Istället fick vi ett svar som bekräftar farhågorna: Kyrkans ledning förstår inte – eller vägrar se – hur den låter sig instrumentaliseras.

Att fortsätta på denna destruktiva väg är inte längre naivitet. Det är ett aktivt val. Om kyrkans ledning vägrar vakna, måste dess medlemmar göra det i dess ställe.

Sameh Egyptson
Teol. dr, i interreligiösa relationer