Guds vägar och Rötter och liv – brobyggande i en trasig tid

Arbetet mot antisemitism, liksom mot allt hat mot minoriteter, som islamofobi, är ett ansvar som måste tas av hela samhället. Men att vara majoritetskyrka med evangelisk-luthersk identitet i Europa innebär ett särskilt ansvar.

Den negativa framställningen av judisk tro och judiskt liv hos Martin Luther är brutal. Om judarna och deras lögner från 1543 är en av de mest explicit antijudiska böcker som skrivits. Den kom att inspirera Hitler, som var en beundrare av Luther, och lyftes fram på nazipartiets årliga Nürnbergmöten.

Det var förmodligen ingen slump att Novemberpogromen 1938, ”Kristallnatten”, sammanföll med Luthers födelsedag, firandet av Luthertag. På massiv skala runt om i Tyskland skedde det Luther hade uppmanat till 395 år tidigare: ”För det första ska man bränna upp deras synagogor”. De organiserade, antisemitiska attackerna och arresteringsvågorna natten mellan den 9 och 10 november utgjorde upptakten till Förintelsen.

Förra torsdagen högtidlighölls 85-årsminnet av Novemberpogromen. I år var allvaret särskilt påtagligt. Journalisten Niklas Orrenius var en av talarna på minnesstunden i Stockholms stora synagoga, anordnad av Svenska kommittén mot antisemitism: 

"Världen har sett en ny pogrom. För vad annat ska man kalla det som skedde den 7 oktober i Israel? Hundratals terrorister som åker in i byar och till en musikfestival och urskillningslöst mördar långt över tusen judar, barn som vuxna, i samordnade attacker? Det militära svaret på terrordåden pågår än – och som en följd ser vi ännu mer lidande och tusentals palestinska dödsoffer i Gaza, varav många är civila och barn.

Här i Europa, otäcka svallvågor. Judiska evenemang ställs in. Antisemitiska hatbrott ökar. Interreligiösa samarbetsprojekt har pausats."

Men där fanns också ett trotsigt hopp. Igen, med Niklas Orrenius ord i synagogan:

"I ett brokigt land som Sverige, med många minoriteter, måste vi kunna leva oss in i varandras situation. Vår framtid hänger på det. Vi är ett pluralistiskt medborgarskapssamhälle där mer än var femte är född utomlands.

När minoriteter sätts under press, så måste vi i majoritetssamhället bli bättre på att reagera och agera. Vi måste känna igen och motarbeta antisemitism – inte bara när den kommer från stöveltrampande nazister. Vi måste protestera när muslimer rakt av utmålas som främmande och hotfulla…

Vi kan också hämta kraft och hopp från allt det konstruktiva som faktiskt också görs i Sverige, av eldsjälar och brobyggare."

Just det här vill också nyutgåvan av Guds vägar – judendom och kristendom bidra till. Dels att vara ett verktyg för att känna igen och motarbeta antisemitism, dels hjälpa oss komma bortom vi mot dem-tänk, också bredare över religionsgränser, och att vara brobyggare.

Huvudtexten är samma som antogs av kyrkomötet 2001, ett dokument som är Svenska kyrkans hittills mest genomarbetade ställningstagande när det gäller relationen till det judiska folket. Nu har det kommit i en ny layout, illustrerad för att stimulera till reflektion och samtal. En av bilderna kommer ifrån Barnens judiska år: en inspirationsbok för barn och deras vuxna (Hillelförlaget 2023), en målning av konstnären Nakima Ackerhans Schreiber som visar den glädje som är förknippad med Torahn. En härlig motbild till det negativa framställande av ”lagen” som präglat så mycket av kyrklig förkunnelse och fortfarande kan göra sig påmind. Nyutgåvan av Guds vägar innehåller också tips på litteratur, hemsidor och andra resurser för den som vill fördjupa sig, liksom ett förord av ärkebiskop Martin Modéus. Den lanserades i anslutning till temat Judisk kultur på höstens bokmässa i Göteborg och finns i tryckt form och online som pdf.

Kanske kan Guds vägar också vara en inspiration i uppmärksammandet av Rötter och liv, den söndag – söndagen före domsöndagen, i år 19 november – som Sveriges kristna råd vill uppmuntra församlingarna att tillägna judisk-kristna relationer. ”Rötter” för att upptäcka och lära sig mer om kristendomens rötter i judendomen, ”liv” för att påminna om att judisk tradition och judiskt liv är något i högsta grad levande och mångfaldigt. Arrangemang kan gärna vara ekumeniska och genomföras med hjälp av judiska grannar och vänner. Ett sätt att bygga både relationer och kunskap.

Peter Lööv Roos
Samordnare för interreligiösa frågor, kyrkokansliet