Tidigare biskopar som fått lämna sina uppdrag

Vid några tidigare tillfällen har biskopar i Svenska kyrkan tvingats lämna sina uppdrag. Oloph Bexell, professor emeritus i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, är tydlig med att han inte är insatt i Visbyfallet, men gör några nedslag i den svenska episkopala historien.

Biskop Dick Helander dömdes på 1950-talet i ett brottmål som gällde ärekränkning i ett antal anonyma brev som smutskastade medkandidater i biskopsvalet.

– Det är det största indiciemålet i svensk rättshistoria. Högsta domstolen upphävde senare den del som gällde avsättningen. Det var inte fråga om någon ändrad bedömning i skuldfrågan, men straffet sänktes, säger Oloph Bexell.

– Biskop Helander avsattes både från biskopstjänsten och biskopsämbetet. Han blev före detta biskop, men han var fortfarande präst. Rent hypotetiskt hade han kunnat fortsätta arbeta som präst.

Dick Helander vigdes till biskop i Strängnäs i mars 1953. Han avsattes 1954 efter en dom i rådhusrätten som fastställdes av Svea hovrätt.

Domskälet var att han som biskop skulle ha tillsyn över stiftets präster och vara ett föredöme för andra. Hans ”handlingssätt, och det sinnelag detta utvisar, var oförenligt med det biskopsämbete som anförtrotts honom och att han därför uppenbarligen inte var skickad att inneha detta.”

Sju år senare beviljade Högsta domstolen en resningsansökan från Helander då straffet sänktes och han fick tillbaka biskopsämbetet.

Då hade Dick Helander dock redan uppnått pensionsåldern och kunde inte återinsättas som biskop. Regeringen beslutade däremot att att han skulle få full lön från den dag han avsattes och fram till pensionen 1963 samt därefter full pension.

För 20 år sedan gjordes en DNA-analys av kuvertklistret på de anonyma breven. Analysen visade att Helander inte själv slickat igen kuverten. Skrivmaskinerna, som ska ha använts vid brevskrivandet, ska också ha stått allmänt tillgängliga på universitetsbiblioteket samt Dekanhuset i Uppsala.

Huruvida detta skulle ha påverkat skuldfrågan i dag, har diskuterats.

– Det här avgjordes i en världslig domstol och handlade om ett brottmål. Detta var långt innan ansvarsnämnden och nuvarande ordning kom på plats, förklarar Oloph Bexell.

Det andra exemplet är Sven Thidevall som valdes och vigdes till biskop i Växjö 2006.  Fyra år senare lämnade han sin tjänst i Växjö stift efter en konflikt med stiftsstyrelsen.

Han anställdes som forskare på kyrkokansliet fram till sin pensionering 2017 men fortsatte att vara biskop fast han lämnat tjänsten.

Ansvarsnämnden för biskopar riktade allvarlig kritik mot Sven Thidevall, och en ledamot av ansvarsnämnden ville att Sven Thidevall skulle avkragas, det vill säga bli av med sin behörighet att utföra kyrkans vigningstjänst.

Bland annat gällde det hela en konflikt med en medarbetare på stiftskansliet som resulterade i en polisanmälan mot biskopen för olaga hot. Förundersökningen lades emellertid ner, men ansvarsnämnden riktade kritik mot hur Sven Thidevall hanterade situationen. Agerande var "icke acceptabelt" som nämnden skrev.

Nämnden ansåg att Thidevall skadat det anseende som en biskop bör ha men inte i så hög grad att han blev av med sin behörighet.