Som kristna lever vi på ett berg, blickande mot gryningens första, fjärran strålar.
Den innevarande tiden jämförs i Bibelns texter med natten. Tjuven om natten, tjänarna och jungfrurna och portvakten som ska vara redo om natten. Skriften är full av natt.
Tänk om vi aldrig sett dagen?
Som Kaspar Hauser i sin cell.
Vi känner bara mörkret, eller lampans ljus.
Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.
Guds rike är den sanna dagen – när det gryr inser vi, att solen och månen och stjärnorna inte var så mycket mer än en gigantisk mysbelysning.
Johannes Chrysostomos skriver om sin namne, Johannes döparen, att han är mild och skarp. Han är morgonens härold, han är för oss Elia – den som alltid har en dukad plats vid sabbatsbordet. Han bär kläder av kamelhår, han äter gräshoppor.
Han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’
Det Jesus beskriver här är ett klassiskt exempel på härskartekniken ”damned if you do, damned if you don’t”. Den som har dunkla motiv att motsätta sig något hittar på ursäkter som klingar i en falskt rättfärdig ton, medan den som kommer med ett rent uppsåt aldrig kan göra rätt i dessa människors ögon. Men Jesus gör ingen till lags, utom sin Fader. Det behöver inte vi heller göra.
Det är lätt att man jämställer barnen som sitter på torget, som Jesus talar om, med det judiska folket. Det är emellertid alldeles för enkelt. Det är inte så vi är kallade att tänka. Vi måste rannsaka oss själva och se, vilka tekniker vi själva använder oss av för att stänga Jesus ute. Eller, för den delen, vår broder och syster. Särskilt de som vållar oss besvär, som inte gör oss till lags.
Guds rike är ingen charterdestination, där vi får kryssa i vilken typ av upplevelse vi vill ha, där vi kan lämna betyg på Tripadvisor om receptionistens kundservice eller strändernas renhållning. Vi kan inte klaga på andra gäster. Om vi gör det så hör vi nog inte själva hemma där (låt oss minnas det inför det ekumeniska året 2025).
Guds rike är ett sådant rike där den här udda gestalten i kamelhår får plats, även om han kanske luktar lite. Sannerligen – han går före oss i kön.
Man brukar säga, att när en hund är glad utan anledning så är Elia i närheten. Lite som Johannes döparen, när han sparkar till i sin moders liv då han får möta Jesus i Marias sköte. Elia och Johannes får stå för den spontana, sanna glädje som spritter i hunden och barnet och även i oss.
Tänk att vi aldrig sett dagen, förstått glädjen!
I kontrast blir ljuset från Gud så starkt att det skrämmer och, kanske, får en att värja sig. Det är som att gå ut den första soliga dagen på länge, i ett blixtrande snötäcke – fast ändå så mycket ljusare – men det är inte farligt för ögonen på samma sätt som det är att titta rakt på solen.
De flesta av oss har sällan haft ett fullkomligt ärligt samtal, ett sådant där hjärtat ligger öppet och blottat. Med en vän eller med Jesus. Ofta ligger det en massa skräp ivägen. Ursäkter och manér.
Men var inte rädd. Det är din närmaste vän som kommer.
Dagen kommer, värj dig inte.
Rebecca Klitgaard
