Uppdaterad
– Det här strider mot vår syn på folkkyrkan. Det här beslutet med obligatorium kräver ett beslut som tar bort församlingarnas självbestämmande, vi blir inte längre en kyrka där församlingarna utgör grunden. Det vore förödande.
Förespråkarna menar att församlingarna kommer att spara pengar som kan användas till den grundläggande uppgiften. Är inte det bra?
– Det låter väldigt bra, säger hon men menar att det lokalt kan innebära förluster:
– Vi är på pappret en liten församling, men lokalt är vi en ganska stor arbetsgivare som tillhandahåller verksamheter som efterfrågas. Vi har en kamrer som sköter verksamheten och bokstavligen trollar för oss. Hon är en ”kombinatör” som bär upp många olika saker, också som ideell. Ur denna anställda får vi 180 procent. Och så ser det ut på många håll. Men om vi ska tvingas att betala för den funktionen på nationell nivå, kommer vi ju inte att kunna betala för båda och då ryker den funktionen för oss.
Därför menar hon att uppgiften från nationellt håll bör vara att erbjuda tjänster som är så attraktiva för flertalet att de väljer den. Samtidigt kan den lokala lösningen bli billigare för vissa menar hon.
De ekonomiska prognoserna för hela kyrkan är dystra. Och vårens pandemi har inte bidragit med muntrare utsikter. Är det då inte viktigt att vända på alla stenar för att spara så mycket som möjligt?
– Absolut. Och det måste göras lokalt. Då är det jättebra erbjuda Svenska kyrkan gemensamma funktioner. Men de måste utformas så att de inte stjälper församlingar på vägen i ivern att skapa en organisation som är överskådlig och lätthanterlig.
– Om vi behöver spara pengar kunde vi ju börja med att halvera kyrkokansliet nationellt och kyrkoherdarnas löner lokalt och upphöra med alla dyra utköp. I många församlingar är det kyrkoherden som kostar mest, och de har har inte råd med så mycket mer, säger hon.
Tvingande samverkan riskerar också att leda till minskad lokal förankring. Och det kan leda till färre medlemmar, inte minst på landsbygden.
– Kyrkan är ett kitt i vår bygd. Och det är inte unikt för oss, så är det på väldigt många ställen, säger hon.
– En tappad medlem betyder så oerhört mycket för oss. För stora församlingar ser det inte ut på riktigt samma sätt.
Men sådana effekter har hon inte sett i några beräkningar under de två år som arbetet med strategin utarbetats.
Du var den enda i kyrkostyrelsen – ersättare därtill - som gick emot beslutet. Varför?
– Det vittnar om att kyrkostyrelsen tror att det är bråttom. Visst är bråttom. Men de steg som vi tar nu kan vara helt avgörande för det som komma skall, och att priset i slutänden blir för högt.
Centerpartiet i kyrkomötet är splittrat i frågan. De två ordinarie C-ledamöterna i kyrkostyrelsen röstade för strategin.
– Men det inte är synonymt med att vår grupp tycker så, säger Åsa Ingårda.
– Detta har processats under en lång tid, men det är egentligen först nu som det finns ett förslag. Nu gäller det att lägga tid på att analysera detta, och hur långt vi som nomineringsgrupp är beredda att gå och ta ställning till konsekvenserna, säger hon.
