Inne med ute när kyrkan ställer om

– Vi beckar ju igen om vi inte får träffa andra. Det är inte bra för oss människor att inte träffas, livet blir så tråkigt. Men ute kan vi vara, eller hur?

Kyrkoherde Ingrid Öberg Hägg tar en klunk kaffe och drar ner mössan lite längre. Här på trappan till församlingshemmet i Horndal är det friskt, för att inte säga isande gråkallt. En plusgrad och snöglopp har dragit färgerna ur det mesta på den lilla orten i södra Dalarna. Det enda som lyser är den rosa glasyren på kaffebrödet och entusiasmen hos kyrkoherden och diakoniassistenten.

– Vi har en kantor, Heléne Thunberg, som börjar få abstinens efter alla inställda körövningar. Nu startar hon allsång utomhus i Krylbo och jag tror att det kan vara en bra idé här också, eller vad tror ni?

Jodå, det kan det visst vara. Och tipspromenad, som förut var den stora helgaktiviteten i Horndal i Korpens regi, och kanske någon form av gympa på den stora gräsmattan framför församlingshemmet. Och varför inte, när solen börjar väcka naturen, en visning av alla fina trädgårdar som finns här på orten?

– Vi kan ju ta en promenad till en ny trädgård en gång i veckan? säger Ingrid Öberg Hägg och låter förstå att alla förslag tas emot, villigt och glatt.

När coronaviruset stängde ner gubbträffen i Horndal, sopplunchen i Krylbo, kafét i Horndals församlingshem samt andakten på ålderdomshemmet, började Ingrid Öberg Hägg tillsammans med sitt arbetslag att fundera kring verksamheten. De fyra gudstjänsterna skulle firas som vanligt, men allt det andra? Vad skulle man göra i stället? Det gick ju bara inte att lämna människorna med sin längtan efter gemenskap.

– Vi landade i att varje vardag klockan 12, i By, Krylbo och Horndal samlas ute för att fika och prata och tänka ut tillsammans vad vi kan göra. Det här ska vara en enkel verksamhet som precis alla medarbetare i pastoratet kan ta hand om. För om några veckor kanske två tredjedelar av personalstyrkan ligger sjuk. Alla ska kunna ersätta varandra.

I By är vaktmästaren ansvarig för klockan 12-träffen och där möts man vid baracken och i Krylbo och Horndal är det församlingshemmen som är träffpunkten. 15 träffar i veckan är en rimlig ansats. Än så länge har det annonserats via Facebook och affischer på anslagstavlor, men den kanske vanligaste informationskanalen är person till person.

Diakoniassistent Ulrika Hägg ringer till de äldre personer som hon vanligtvis har kontakt med och som kan ha svårt att ta sig till församlingshemmet. Ingen ska känna sig bortglömd.

Olle Hägg har bakat bullarna till träffen just i dag. Han tycker att det känns jättebra att komma hit.

– Varannan tisdag är jag med på gubbträffen här i församlingen. Vi brukar vara 25–28 stycken och alla är med efter egen förmåga. Jag lagar mat, men några äldre kanske mest sitter med och pratar och äter lunchen som vi andra lagat. Nu när det är inställt känns det roligt att ha något annat att gå till, något enkelt och trevligt.