”Jag fick en kärleksfull spark till att studera”

Maria Norberg är aktuell i filmen Jesus du har fel som hennes vän och prästkollega Anne Sörman har gjort tillsammans med fotografen Torbjörn Allard.

– Fram till gymnasiet var det självklart att jag skulle bli präst. Jag sa det till alla när jag gick på högstadiet. Det hade jag känt sedan förskolan. Redan då lekte jag dop och vigsel, säger Maria Norberg, komminister i Töreboda pastorat.

Låga förväntningar i gymnasiet

Under gymnasiet vände det. Låga förväntningar kring vad man kan göra som funktions­varierad gjorde att hon tvekade.

– De går att räkna i promille, de funktionsvarierade som läser vidare efter gymnasiet. Jag kunde inte se mig själv tillhöra den promillen. Det är som stigmatisering, det förväntas inte, det uppmuntras inte. Det ger dåligt självförtroende.

Maria Norberg vill gärna uppmuntra unga med funktions­variation att läsa vidare.

– Man tänker att om gymnasiet är svårt så blir detta ännu värre, men det är annorlunda med högskola och universitet. Man gör en studieplan och kan diskutera med sina lärare.

Kärleksfull spark

För Maria Norberg blev det enstaka kurser i olika ämnen. Hon landade till slut i att bli diakon.

– Jag arbetade som diakon mellan 1994 och 2005 och under den tiden träffade jag min man Stefan.  

Det var Stefan som fick Maria att ta upp den gamla prästdrömmen.

– Efter ett tag sa han: ”Jag vill inte vara gift med en bitter kärring” och man blir bitter om man inte följer sina drömmar. Jag ville vara präst. Det blev en kärleksfull spark att läsa teologi och jag prästvigdes 2010.

Bilden som inspirerade filmen

Maria Norberg och Anne Sörman lärde känna varandra i Töreboda, ett pastorat med fyra församlingar. Maria Norberg bor och arbetar där Anne Sörman har sina rötter och också en sommarstuga.

– Maria var min brors och min mammas församlingspräst och jag är gudstjänstbesökare under somrarna.

Under besöken i sommarförsamlingen var det särskilt en bild som etsade sig fast hos Anne Sörman och som var en anledning till att hon ville göra filmen. Bilden inleder också filmen.

– Det var när Maria med håret i hästsvans kommer åkandes i rullstol på en lång smal väg i den vackra naturen med den medeltida kyrkan i bakgrunden, berättar Anne Sörman.

"Handlar om rättighetsfrågor"

Med filmen ville Anne Sörman fundera på våra fördomar kring hur en präst ska se ut. Hon menar att det fortfarande finns många patriarkala strukturer och manliga förtecken och det var inte så länge sedan det kämpades för att kvinnor skulle få vara präster.

– Nu kan man fundera på personer med funktionsnedsättning och vilka yrken de fungerar i. Det handlar om rättighetsfrågor.

Anne Sörman berättar att hennes bror Sten, som också dyker upp i filmen, har en intellektuell funktionsnedsättning som påverkat henne.

– Jag tror att det har skapat en känslighet inför icke-normativa människor som uppfattar världen på ett annat sätt.

Sökte 30 tjänster

Vänskapen mellan Maria och Anne har också handlat om att stötta varandra i sorg. I filmen berättar Maria en vacker kärlekshistoria om hur hon träffade sig man Stefan och om livet med honom, men 2018 dog Stefan. Anne hade också förlorat sin man tre år tidigare.

– Anne var ett stort stöd. Hon förstod mig och kunde säga: ”tredje året är värre än det första och andra, men det blir bättre” när jag var ledsen, berättar Maria.

Efter prästvigningen var det inte lätt för Maria att få ett arbete. I filmen berättar hon att hon sökte över 30 tjänster.

– Jag sökte jättemånga jobb. Det skadade min relation till kyrkan eftersom kyrkan ju var jag. Närstående tyckte att jag skulle anmäla att jag inte gick vidare i tillsättningar, men jag ville inte. 

Att jobba som präst 

Hon kan förstå vilka fördomar och frågor som finns kring hur hon ska kunna sköta ett arbete när ben, händer, fötter och syn inte fungerar på samma sätt som hos många andra.

I filmen berättar Maria hur hon bemötte frågan vid en anställningsintervju kring hur hon skulle klara av ett dop och Maria svarade ”Det behövs vatten och att man säger: I Faderns, Sonens och den helige Andens namn”

– Frågan kring personlig assistent var en annan sak. Många ­arbetsplatser är inte vana att hantera den rollen. Men på mitt jobb har de lärt sig att det är en person som inte är en arbetskamrat men som ändå är där, säger Maria Norberg.

Disablility theology

Hennes arbete och teologi påverkas av funktionsvariationen och tvärtom. Maria tar ett exempel från överlåtelsebönen.

– Där säger man ”det sjuka lika­väl som det friska”. Just ordet ”likaväl” att det finns en likhet och att det är lika viktigt. Jag tror att jag fastnar för saker som inte andra fastnar för.

Hon har själv forskat och studerat Disablility theology, något hon är väldigt intresserad av. Det är en teologisk gren som är stor i USA men mer okänd hos oss. Teologin vill undersöka hur Bibeln och kristna traditioner interagerar med upplevelsen av funktionsvariation. 

Anne Sörman påpekar att Marias arbete i en kyrka präglas av en stark närvaro. Även där finns funktionsvariationen med som en bakgrund tror Maria:

– Eftersom min syn inte är så bra lär jag mig mycket utantill. Jag är också bra på att improvisera, de två sakerna tillsammans ger en stark närvaro. Ibland kan folk komma fram efteråt och säga ”det känns som att du talar direkt till mig”.