Judiska centralrådet har skrivit att kyrkomötets beslut att lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även vad gäller konventioner om apartheid, i internationella och ekumeniska organ, skadar relationerna mellan kyrkan och de judiska församlingarna. Detta föranledde att ärkebiskop Antje Jackelén skrev ett öppet brev till ordförande Aron Verständig.
Hur reagerade du på det öppna brevet?
– Jag är tacksam över hennes önskan om ett nära samarbete mellan de judiska församlingarna och Svenska kyrkan, men jag hade önskat att hon hade problematiserat ytterligare och tagit upp den nära relation som vi judar har med den judiska staten. Jag tycker att biskoparna Dalevi och Bonnier i sin debattartikel visade en mycket större förståelse. De fångade vad Israel betyder för det judiska folket. I sin debattartikel beskriver de också hur kyrkomötet pekar ut ett enda land.
– Om beslutet hade lytt: "Vi ska undersöka hur folkrätten följs i Israel och andra länder i Mellanöstern" så hade det varit något helt annat. Då hade det varit ett mer balanserat och konsekvent ställningstagande.
I sitt brev skriver ärkebiskopen att hon skulle ha velat använda ett annat ord än apartheid och att hon uppfattar det som att det är just det ordet som framkallar vrede och sorg. Håller du med om det?
– Ja det gör jag. Om man nu utgår från att Svenska kyrkan ville lyfta frågan kring folkrätten så varsågoda. Nu blev det som att kyrkan indirekt säger att den enda judiska staten är en apartheidstat.
”Det sprids nu en bild av beslutet som inte är helt korrekt och kan leda till missförstånd och övertolkningar” skriver biskopen i sitt brev. Hur ser du på det?
– Det är ju ett beslut som har fattats, jag tycker inte att det har missförståtts. Det skulle ju också vara märkligt om de biskopar som är kritiska till beslutet och har levt hela sina yrkesliv inom Svenska kyrkan skulle missförstå.
Ärkebiskopen beskriver bakgrunden till beslutet, gör det någon skillnad för hur du ser på det?
– Nej egentligen inte. Det kan ju vara bra att veta att det ekumeniska utskottet velat avstyrka, men det är ju en inomkyrklig diskussion. Beslutet togs ju av högsta beslutande organ. Även om de inte var eniga blir det slutgiltiga beslutet ändå kontentan.
Biskopsmötet ska fortsätta arbetet mot antisemitism försäkrar ärkebiskop Antje Jackelén i sitt brev.
– Ja, vi har verkligen uppskattat att Svenska kyrkan har funnits vid vår sida. Men vi får se hur kyrkostyrelsen väljer att arbeta. Det är svårt att säga nu, men det kan bli svårt med ett nära samarbete och att ha en förtroendefull dialog om de går vidare med att driva frågan kring apartheid. Det blir i varje fall svårt för mig personligen och det säger även andra ledare i de judiska församlingarna som jag har pratat med de senaste dagarna.
– Om Svenska kyrkan hade velat verka för en tvåstatslösning, som man säger, så måste man ju ha piska och morot för båda parterna. När utrikesminister Ann Linde nyligen var på besök kritiserade hon båda parterna.
Pekar formuleringen i beslutet på en antisemitisk hållning från Svenska kyrkan?
– Nej, man kan inte kalla det antisemitiskt. Men man måste vara medveten om att delegitimeringen av staten Israel är en del av en antisemitisk diskurs och att man med det sällar sig till en extrem och antiisraelisk fåra.
Kommer du att svara ärkebiskopen?
– Nej inte med något öppet brev. Jag har skickat ett svar till henne privat.
