Karin Johannesson: "Ett otroligt stort förtroende"

- Det känns ju stort, det är ett otroligt stort förtroende, säger Karin Johannesson, bara minuter efter att rösterna i biskopsvalet räknats.

Hur byggs tanken upp att man skulle kunna vara biskop? För Karin Johannesson skedde den svåraste prövningen långt innan hon var officiell kandidat, när hon fick frågan av människor som ville att hon skulle ställa upp.

- Då måste jag be och fundera innan jag kunde säga ja. Då hade jag ibland väldigt svårt att se mig själv som biskop, andra stunder kunde jag tänka ”andra har ju frågat mig – det kan gå bra”.

I dag arbetar Karin Johannesson vid Uppsala universitet, för närvarande som studierektor. Hon började på teologiska institutionen som vikarierande universitetslektor 2003. Hon har tidvis pendlat till jobb på stiftskansli och prästtjänster i församlingar i Karlstads stift.

Hur skiljer sig prästens, universitetslektorns och biskopens uppdrag åt?

- Jag tycker att de hänger ihop, de är mycket mer lika varandra än vad man vanligtvis tror. När jag ser tillbaka på olika tjänster har jag alltid uppskattat när man pratar om livsfrågor – som präst, när jag haft andra uppdrag, och jag hoppas att jag kan göra det som biskop också.

Karin Johannesson har jobbat i Värmlandsförsamlingar, bland annat som präst i Hagfors-Gustav Adolf och i Övre Älvdal. Vilka erfarenheter tar hon med sig från den tiden?

- Jag slogs av vilket otroligt förtroende man som präst eller annan församlingsanställd har, jämfört med som universitetslektor. Om jag kom hem till folk i prästskjorta och drack kaffe dröjde det inte länge förrän vi började prata om stora frågor. Men möjligheterna att reflektera över livet, Gud, tron förenar alla jobben.

- Jag tycker också att det är väldigt viktigt med gudstjänstglädje och gudstjänstförankring, det tar jag också med mig.

Det sägs ibland att det är roligare att bli biskop, än att vara biskop. Uppdraget innehåller förstås gudstjänster och visitationer i församlingar – men också mycket administration och sammanträden. Hur behåller man arbetsglädjen då?

Sammanträden är Karin Johannesson tränad i som studierektor.

- När jag lyssnar på biskopar som berättar om sina tjänster är det mötena med människor som lyfter dem – och det kan man ha också i sammanträdena, de kan också vara berikande samtalsmiljöer. I exempelvis kyrkoherdeutbildningar har vi tagit upp hur man pratar teologi så att det tänder till i kyrkorådet.

Även om Karin Johannesson bor i Uppsala är hon inte så bekant med stiftet. Hon berättar hur kollegan och tvåan i biskopsvalet Karin Sarja beskrev Uppsala stift:

- Det är ”allt det andra, utanför Uppsala” – jag ser fram emot att lära känna det. Det påminner nog också om förhållanden som jag är van vid från Värmland.

Vad ser du fram emot att göra som biskop?

På utfrågningen av biskopskandidaterna sa Karin Johannesson att hon ville jobba långsiktigt som biskop, på ett annat sätt än när hon har hållit inspirationsföredrag. Ett område som engagerar henne är ungas psykiska ohälsa.

-Vi talar om den inre sekulariseringen – jag tror den handlar om en språkförlust. Unga har svårt att reflektera och tala om livsfrågor. De har inget naturligt sammanhang där man talar om det och därför mår unga allt sämre. Många har aldrig lärt sig tala trons språk och att uttrycka vad som är viktigt, eller vilka normer de har. Kyrkan är unik genom att den kan erbjuda samtalsmiljöer där unga kan reflektera över det.

Vad gruvar du dig för i biskopsjobbet?

-Det är inget särskilt som oroar mig. Dessutom är det tryggt att det finns två biskopar i stiftet – jag tycker bra om Antje Jackelén, och där finns det någon att fråga.

En statsminister är ”aldrig ensam – alltid ensam” har det sagts, detsamma gäller en biskop. Vem tar emot dig när du behöver någon som lyssnar, och vem kan säga obekväma sanningar?

-Förutom stöd från familj och vänner känner jag ganska många pensionerade biskopar. Några av dem kan förhoppningsvis fungera som mentorer och ge perspektiv – de vet ju vad det handlar om. Jag tror att de kan säga sanningar också, att de vågar det.

Hur kopplar du av från jobbet?

- Jag är mycket ute i naturen, joggar, åker skidor, vandrar. Snötillgången på Upplandsslätten lämnar ju en del övrigt att önska, men jag hoppas på de nordliga delarna av stiftet.

Hur undviker man som präst eller biskop att det går slentrian i jobbet att tala om tron?

- Jag tycker om att lyssna till andras predikningar och läsa predikosamlingar från olika traditioner – jag uppskattar om de inte riktigt har mitt sätt att predika. Och så åker jag på retreat, med gott om tid för bön.