Hélène Gullbergs deckare: Ett blodigt lik i koret

I den andra delen av deckarserien om Majja Skog, som arbetar på en auktionsfirma, drivs handlingen av både mordhistorien och en konstvandring genom Storkyrkan i Stockholm.

– Att levandegöra och paketera kulturarvet är det roligaste jag vet, säger författaren och konstvetaren Hélène Gullberg när vi möts i Storkyrkan. 

– Jag visste inte om jag kunde skriva, men jag gjorde det utifrån konstvetarperspektivet. Jag vill att den som läser boken får upp ögonen för föremålen, säger Hélène Gullberg som önskar att människor ska ta sig tid att besöka kyrkor.

– Man kan känna historiens vingslag som liksom fläktar i ansiktet. Det är ju ljuvligt.

Huvudkaraktären lär sig om kyrkan

Ganska tidigt i handlingen i Novisen finns ett mordoffer placerat i koret i Storkyrkan. I tillbakablickar möter läsaren outsidern Majja som har ett enormt kunnande i konstvetenskap. Bostadslös och ganska vilsen hamnar hon i Storkyrkan, ditlockad av orgelmusik av Bach som hon älskar. Karaktären är inte helt olik ­Lisbeth Salander i trilogin Millennium.

– Där får hon kontakt med ett prästpar som tar sig an henne och lär henne om konst och symbolik i kyrkan, berättar Hélène Gullberg.

Majja får bo i likkällaren under kyrkan och tror att betalningen för detta ska vara att hon ska värdera föremål och lära sig om kyrkans konstskatter. I stället vill prästparet lära henne om den teologiska betydelsen och om att människor är viktigare än föremålen.

Kärlek och hjärntvätt

Polisutredningen för att lösa mordet varvas i boken med återblickar på Majjas liv månaderna före. Om hennes arbete på auktionskammaren, men främst hur relationen med prästparet blir mer och mer familjär, hur hon dras in i kyrkans liv och budskap som vävs ihop med undervisningen om konstföremålen i kyrkan. 

Det är omtanke från präst­parets sida, men också hjärntvätt, säger Hélène, som själv kan känna igen sig i Majjas enorma kärlek till den hantverksskicklighet man kan se hos konstskatter och föremål.

– Vissa ser politik, andra teologi och en tredje hantverk. Jag kan förstå de där två första men dör nästan när jag ser sniderierna.

Altarskåpets symbolik

Hélène Gullberg går fram till ­altarskåpet. I boken fokuserar prästfrun på att skåpet symboliserar påskens drama och påpekar att den världsliga symboliken är skryt och muta. 

– Någon har skänkt skåpet för att tillskansa sig makt och få en gravplats nära koret. Majja blir förvirrad. Hon är van att ställa helt andra frågor som handlar om hantverket: ”Vem har tillverkat? Är det ebenholts?” 

Det kyrkliga församlingslivet finns också med i boken. Här kan den som känner Svenska kyrkan stöta på en del man inte känner igen. 

– Personal i Storkyrkan har varit behjälplig, men de har inte faktagranskat och i efterordet skriver jag att mycket är påhittat vad gäller Svenska kyrkans arbete och rutiner. 

"Sveriges coolaste skulptur"

Vi rör oss fram mot skulpturen Sankt Göran och draken som spelar en viktig roll i boken och i Hélène Gullbergs liv.

– Det här är Sveriges coolaste skulptur. Den är bevarad sedan 1400-talet och i fantastiska material. Till exempel riktiga häst­hovar, älghorn, skinn och prinsessans hår, i ett enda ekstycke. Min professor Jan Svanberg (svensk konsthistoriker, 1935–2024, reds anm) visade mig och mina kursare den under utbildningen. Det var helt fantastiskt, ingen berättade som han. 

Hélène Gullberg är frustrerad över att inte fler, inte ens stockholmare, besöker Storkyrkan för att se den. 

– Men ur den frustrationen kommer också lusten att skriva och en lust att sprida kunskapen vidare.