Krönika: Så länge du har en röst måste du använda den

Svenskättade Mariann Edgar Budde vittnar om en sak; Så länge du har en röst måste du använda den.

Först satt de där, biljonär efter biljonär på rad och blickade upp mot den store ledaren Donald Trumps återkomst. Nu finns det goda möjligheter att ta del i den stora utdelning som väntar lojala partners till det nya USA AB, kanske de tänkte.

Applåder och stående ovationer ville aldrig ta slut.

Sen kom hon. Svenskättade Mariann Edgar Budde, biskop i en episkopal kyrka i Washington, riktade sig till Donald Trump personligen och påtalade det mest uppenbara; Tänk på "ha barmhärtighet med de människor i vårt land som nu är rädda". Hon lyfte särskilt fram HBTQ+-gemenskaper, invandrare och flyktingar som flyr från krig i sina hemländer.

Budskapet är knappt politiskt, verkligen inte så upprörande för den som kan sina bergspredikningar åtminstone. Mer att likställa med självklarheter.

Men det finns ingen naturlag som ger för handen att självklarheter förblir sådana.

Trump själv gick till attack mot ”den hatande vänsterpredikantens” bedrövliga predikan, uppmanade Budde att be om ursäkt, och andra republikanska höjdare tyckte att hon kunde slängas med på deportationslistan.

Nu har Budde själv uttalat sig:

”Jag tycker inte att man ska behöva be om ursäkt för att man ber om barmhärtighet”.

Hon har rätt.

Och hon visar på en viktig väg.

När vi ser sådant vi finner för orätt och där vi på ett eller annat sätt har en röst som kan göra skillnad – då måste vi använda den.  Allt annat förtär oss inifrån, och slutligen förtär det hela det samhälle vi lever i.

Robert Tjernberg