Kyrkans nyårslöften handlar om nåd – inte prestation

– Nystart, det tycker jag kännetecknar nåd. Något som är fräscht och en gåva. Vid kyrkans nyår första advent behöver vi inte ge kravfyllda nyårslöften, utan vi får löften som ger oss kraft till det nya, säger biskop Karin Johannesson.

Hon vill att adventstiden ska kännetecknas av eftertanke.

– Där är jag ju inte i fas med julruschen, säger hon och skrattar.

– Men vi förbereder ju oss mycket till det yttre inför julen, vi behöver också förbereda vår inre människa.

Karin Johannesson beskriver det som att hon gör en imaginär adventskalender med luckor där det kan finnas olika saker som hjälper den som vill ha stillhet och andakt.

– Det kan vara att jag ser ut en bok jag ska läsa under advent. ­Eller att jag läser de bibeltexter som gäller för adventstiden. Jag går till bikt. Min morgon- och kvällsandakt får innehålla mer eftertanke.

För den som inte är lika van vid bibelläsning och bön kanske det fungerar att tända ett ljus och sitta stilla en stund, tipsar Karin ­Johannesson.

– På sommaren kanske man tittar på havet, men just nu är det en fantastisk tid att tända ljus, det får ju en sådan effekt. Man kan komma närmare sig själv, stanna upp och öppna sig för nåt mer. Kanske räcker det med ljuset och att vara tyst och säga i sitt inre: ”Nu är det du och jag, Gud”.

Även gudstjänsterna under adventstid har en annan karaktär än julruschen, menar Karin Johannesson. De handlar om allvar och ett hopp och om nåt som ska komma.

Det här att inte behöva prestera utan i stället ta emot är det som är nåd, menar Karin Johannesson som jämför kyrkans nyår första advent med det nyår som firas vid årets slut.

– Vid nyår ger man ju nyårslöften, ofta är ju de förknippade med krav: jag ska gå på gym mer och äta rätt. Men vid kyrkans nyår är det löften som jag får, det hänger inte på mig om jag ska bli en bättre människa. Inte nåt jag måste prestera. Nåd i den lutherska traditionen handlar både om för­låtelse och gåva,förlåtelse för det som inte blev som Gud vill men också kraft för det nya.  

Det gör att det är extra bra att prata om ett nådens år efter en tung tid med pandemi, menar Karin Johannesson. Nu finns en möjlighet till nystart.

– Kanske uppskattar vi det lilla och det vardagliga mer. Möjligen funderar jag på om julen i år kan bli att vi mer ser människorna i vår omgivning och att det inte blir så mycket fokus på presenter. Det kan vara så att det blir en ­annan medvetenhet om vad som är viktigt nu när vi får mötas igen.

Karin Johannesson längtar ­efter de stora adventsgudstjänsterna och har redan under en hektisk höst glatt sig åt de många ­samlingar hon har fått vara med på.

– I många fall är det första gången människor ses efter lång tid. Det är så betydelsefullt. Vi är så glada att ses igen och de saker vi har tagit för givna blir betydelsefulla: kören som sjunger eller att chokladkakan på kyrkkaffet smakar så bra. Jag tycker att nåd är väldigt mycket vardagsomtanke.

Med hjälp av vardagsomtanken kan man göra skillnad, tror Karin Johannesson.

– Om man har det bra med sig själv och med Gud kanske man kan sprida nåd under adventstid och jul när många är trötta och ska möta väldigt många olika förväntningar.