Kyrkomötet 2005 beslutade om möjliggöra välsignat partnerskap för samkönade par. Ansvaret vilade på församlingarna och varje enskild präst hade rätt att avstå.
Beslutet 2005 innehöll också ”konstateranden beträffande homosexuella i kyrkan” om att inte fördöma eller skuldbelägga homosexuella och aktivt motverka diskriminering. Samt att kyrkan inte bör driva verksamhet i syfte att ”bota” homosexuella.
Kyrkomötet 2009 beslutade om att möjliggöra kyrklig vigsel av samkönade par. Ansvaret vilar på församlingarna och varje enskild präst har rätt att avstå.
I andra prästlöftet lovar kandidaterna att stå fast i kyrkans tro och att förkunna Guds ord i enlighet med skriften och kyrkans bekännelse. I tredje löftet lovar de att följa Svenska kyrkans ordning. Domkapitlet i Luleå förklarade i december 2019 en präst obehörig. Prästen hade under konfirmandundervisning tagit avstånd från homosexuellt samliv. Det ansåg domkapitlet oförenligt med uppdraget att undervisa i kyrkans tro, bekännelse och lära och som ett brott mot vigningslöftena. Domkapitlet hänvisade till kyrkomötesbeslutet från 2005.
Överklagandenämnden underkände i maj beslutet och slog fast att kyrkan ända fram till 2000-talet sett sexuellt samliv som något som hör hemma i det heterosexuella äktenskapet och att, även om den hållningen inte är dominerande i dag, finns det ingen för alla gällande hållning om samkönade relationer och hbtq-frågor. Enligt nämnden kan prästens uttalanden därför inte anses strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära eller innebära eller att hen brutit mot vigningslöftet att följa Svenska kyrkans ordning.
