Stenkolstjära i kyrkor stort hälsoproblem

I Åkerby kyrka, nordväst om Uppsala, har sanering av stenkolstjära och kreosot gjorts nyligen.

På 1920-talet byttes golvet ut och stenkolstjära ströks i ett tjockt lager ovanpå en gjuten betongplatta, som ett skydd mot markfukt. I detta lades de nya kreosotbehandlade bjälklagen.

Kreosot är mer lättflytande och har använts till att impregnera trä mot röta och skadeinsekter. I dag finns regler att följa och varken stenkolstjära eller kreosot får längre användas i husbyggnation eftersom de innehåller många cancerogena ämnen och kan ge besvär i slemhinnor och luftvägar, yrsel och illamående.

En saneringsfirma sågade därför ur det gamla bjälklaget och tjäran i bitar. Allt fyllnadsmaterial under golvet grävdes dessutom ut och sögs upp med sugbil. Stenkolstjära och kreosot är hälso- och miljöfarligt avfall, som ska hanteras av yrkeskunnigt folk.

Fredrik Fagerberg, kyrkoherde i Bälingebygdens församling, berättar hur det började.

– Vi hade länge känt en stickande tjärlukt i Åkerby kyrka. Vi är alla olika känsliga men själv kände jag mig ofta yr och lite illamående vid besöken i kyrkan. När vi tittade i inspektionsluckor, som fanns i golvet, syntes ett tjock lager av något som såg ut som tjära. Då beställde vi en provtagning.

Analysen visade höga värden av så kallade PAH-emissioner i luften inne i kyrkan, vilket kunde härledas till stenkolstjäran och kreosotet under golvet.

Polycykliska aromatiska kolväten, PAH, är den största grupp av cancerogena ämnen som vi känner till i dag, enligt Kemikalieinspektionen. Lukten av tjäran kan kännas, men även hälsofarliga ämnen som inte luktar avges.

När luften är fuktig avger tjäran mer flyktiga ämnen. Ämnena tas upp både genom huden och i lungorna. Tjäran luktar mer om strålsvamp växer på den. Strålsvampen är en jorddoftande bakterie. I luftprov kan man inte se om denna bakterie finns, därför måste prov tas på tjäran.

– Som fastighetsägare har man ett ansvar enligt lagen, säger Fredrik Fagerberg. Jag valde att stänga Åkerby kyrka så snart det var möjligt. Det var ett arbetsmiljöproblem men givetvis gjorde vi det även av hänsyn till besökarna, särskilt alla barn, som är extra känsliga.

En utmaning har varit att skapa förståelse för vikten av att åtgärda problemen, enligt Fredrik Fagerberg. Därför är det viktigt att informera församlingsbor, personal och förtroendevalda via hemsida och anslag om vad som kommer att hända och varför.

– Jag möttes av många frågor kring nödvändigheten, med tanke på alla praktiska problem som en stängning av kyrkan skulle innebära. I Åkerby började förarbetet med provtagningar 2016 och vi hoppas arbetet blir helt klart under 2020.

Cecilia Wannfors, restaureringsarkitekt i Upplands västra kontrakt, säger att det är framför allt under perioden 1920–1970 som stenkolstjära och kreosot användes vid golvrenoveringar.

– I mitt närområde med 30 kyrkor har ett 10-tal haft detta problem. Flera är redan sanerade och andra står på tur. Hur det ser ut i övriga landet är svårt att veta, eftersom ingen inventering har gjorts, säger Cecilia Wannfors.

– Ett tips är att börja med att titta under golvet. Ofta ser man direkt svart trä eller tjära som bjälklaget vilar i. Ta bilder med mobilen åt alla håll. Beställ provtagning av ett laboratorium med erfarenhet och kunskap inom området för analys och åtgärdsplan. Största utmaningen är att församlingarna inte tar detta på allvar. Det tar lång tid innan något blir gjort. Största problemet är okunskap.

Susanna Hedin