Annica Didriksson och en kollega på Frösön har nyligen gått en biodlingskurs och ska troligen starta med någon bikupa i Sunne i vår.
På sikt är också tanken att anlägga en klosterträdgård.
Annica Didriksson pratar gärna balans på kyrkogården, olika rum för olika funktioner och förstärkning av delar som man vill lyfta fram.
– Hälsoaspekten är viktig, hur skapas lugna och harmoniska platser för sörjande, var kan man bli glad och inspirerad, var finns plats för reflektion? Askgravplatsen känns lite väl öppen och det är ett kommande projekt, hur vi kan skärma av den mera.
– Guldkornen på en kyrkogård, det som får besökaren att känna att någon tänkt, att vi förmedlar omtanke, är jätteviktiga. Ofta kan det vara något litet och överraskande som gör att man hajar till och förnimmer något, det behöver inte vara så stora saker alltid.
Bland annat har hon små och stora klot som hon placerar i planteringar, på gräsmattorna eller hänger upp i träden. Kloten kan dekoreras med olika växter. Lugn uppnås med dova färger, energi kommer av mera färg och större ”spretighet”.
På väg mot entrén till Pärlstigen, naturstigen med Frälsarkranstema, har Annica Didriksson och hennes kollegor gjort en rund plats med en svängd bänk som knyter an till kransen. Växter i dova färger och ett tak av en stor hägg som skapar intimitet fick forma området.
– Genom formen förstärker vi Pärlstigen både undermedvetet och medvetet. Ofta kan känsla och intuition vara det som leder mig framåt i arbetet.