Kyrkomötesledamöter om Amnesty-rapporten

I en ny rapport riktar människorättsorganisationen Amnesty international mycket skarp kritik mot staten Israel. Enligt Amnesty utövar israeliska myndigheter ett systematiskt och rasistiskt förtryck som enligt folkrätten går att likställa med apartheid. Amnesty uppmanar nu den Internationella brottsmålsdomstolen att inkludera brottet apartheid i sin pågående utredning, och kräver att de ansvariga för politiken ställs inför rätta.

När kyrkomötet i höstas beslöt att Svenska kyrkan skulle lyfta frågan i internationella ekumeniska organisationer om en granskning av folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, och i beslutet nämnde FN:s apartheidkonventionen, väckte det stort uppseende och kritik. Alla biskopar tog efteråt avstånd.

En av dem som stått bakom beslutet är Lisa Tegby från nomineringsgruppen Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Posk. Hon tycker att rapporten pekar i samma riktning som motionen.

— Amnesty lyfter ju upp väldigt allvarliga frågor. Jag tycker det är viktigt att både vi som samhälle och vi som kyrka tar till oss rapporten, säger hon.

Hon betonar att kritik av den förda politiken inte är antisemitism eller ett förnekande av staten Israels rätt att existera.

— Det som beslutades i kyrkomötet var ju att frågan ska lyftas i ekumeniska och i världsvida kyrkliga sammanhang. Det är en allvarlig situation för palestinier och inte minst palestinska kristna, som ju bett om vår stöd och hjälp, säger hon.

Daniel Tisell, kyrkomötesledamot för Centerpartiet och andre vice ordförande i kyrkostyrelsen, tycker att rapporten visar på behovet av att kyrkor bearbetar frågan och uttalar sitt stöd för en rättvis fred.

— Jag har inte hunnit läsa hela rapporten men jag uppfattar den som väldigt skarp i sin kritik av hur systematiskt illa palestinier behandlas, främst på ockuperade områden. Förtryckets mekanismer måste analyseras så att den negativa cirkeln ska kunna brytas och försoningens process växa sig starkare. 

En av kritikerna till kyrkomötets beslut var Kjell O Lejon, ledamot för Frimodig kyrka. 

— Jag har ännu inte läst rapporten, men om den följer tidigare retorik finns det en uppbar risk för att den är ensidig. Israel är en demokrati med ett oberoende rättssystem och följer internationell rätt, säger han.

Tror du att den här rapporten kommer att påverka den inomkyrkliga debatten?

— Det vet jag inte. Det är intressant att den kritik som jag och andra framförde vann gehör bland alla biskopar efter kyrkomötet. Det blev en märklig vändning när biskoparna insåg att kyrkomötets bifall till den politiserade och ensidiga motionen inte var ett lyckat kyrkopolitiskt drag.

Sören Dalevi, biskop i Karlstads stift, skriver i ett mail till Kyrkans tidning att de tankar och åsikter som han framförde i samband med beslutet inte har ändrats.

— Det eftersom de, för det första, handlade om att kyrkomötets beslut innebär att vi som kyrka tar på oss en roll som inte tillkommer oss – vi är en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap. För det andra skadar det de judiskt-kristna relationerna när kyrkomötet tar ett sådant beslut, skriver han.

— Jag är dessutom inte säker på att kyrkomötets beslut ens gagnar palestinierna. Jag tyckte då att det vore ett olyckligt beslut att ta, men nu valde kyrkomötet att gå den här vägen och då har vi egentligen inget annat att göra än att avvakta och se vad resultatet sen blir.

Hans reflektion av reaktionerna efter beslutet är att många i Svenska kyrkan är okunniga om den antisemitism som kyrkan historiskt gjort sig skyldig till.

— I stort sett alla judar jag talat med efter beslutet är medvetna om den lutherska kyrkans historia på detta område.