UPPDATERAS
Kritiken har under lång tid handlat om den gemensamma lönehanteringen och om kyrkostyrelsens förslag om att tjänsterna ska finansieras genom att höja avgiften som församlingar och pastorat betalar till nationell nivå.
– Grunden i Svenska kyrkan är att kyrkomötet inte får besluta om frågor som församlingar och stift har att besluta om, Svenska kyrkan är ingen koncern, sa Anders Åkerlund (C) och citerade biskop Krister Stendahl som ansåg att kyrkan är som bäst när den duktig på administration och att upprätta Guds rike.
Anders Åkerlund efterlyste en diskussion om kyrkosyn.
– Enkäten som skickats ut till församlingar missar kyrkosynen. Frågan om finansiering ska tas upp i nästa kyrkomöte , men den ligger latent i dagens förslag.
Daniel Tisell återkom till att kyrkosyn och teologisk inriktning finns i kyrkostyrelsens resonemang.
– Vi kan inte köra med handbromsen på. Färdplanen visar vart vi vill och är på väg, principen är tydlig med ett gemensamt system. Ensam är inte stark.
Ellinor Morberg (C) lyfte församlingarnas perspektiv i färdplanen och behovet av konsekvensbeskrivningar.
– Det här handlar om församlingars självständighet och en frivillighet. Församlingarnas kraft måste få växa i sin kontext. Hur lönsamt blir det här på gräsrotsnivå?
Wanja Lundby-Wedin betonade de insatser som måste till för att få en ekonomi i balans till 2025 på nationell nivå, först och främst genom minskningar med mellan 100 och 200 miljoner kronor samt en årlig minskning därefter med 2,5 procent.
– Varje år kommer nya frågor upp, men vi kan inte ständigt lägga på nya uppdrag. För att ha en stödjande och sammanhållande nationell nivå måste uppdraget renodlas och uppgifterna prioriteras. Nuvarande kostnadsnivå håller inte.
Wanja Lundby-Wedin talade om det digitala språng som gjorts under pandemin. Hon lyfte fram den utökade samverkan som sker mellan församlingar samt de utmaningar och möjligheter som det digitala innebär.
– Svenska kyrkan måste vara med i detta, sa hon och listade säkerhet, kvalitet och användarvänlighet som viktigast i satsningarna.
Hon talade om vikten av extra resurser för att kunna ställa om, om resurserna för hela Svenska kyrkan för att täcka undeskott i utjämningssystemet och kyrkounderhållsbidraget, KUB. Kyrkostyrelsens vilja att ha ett målkapital på 10 miljarder kronor väckte debatt, men Wanja Lundby-Wedin återkom till att kyrkostyrelsen vill vara transparent och vill visa hur den tänker, och att beslut om höjningen inte ska tas nu på detta kyrkomöte.
Hon sa också att det är avkastningen på det gemensamma kapitalet som är avgörande för vad resurserna ska kunna täcka.
Bland annat Bengt Kjellgren (BA) ansåg att målet på 10 miljarder kronor inte är rimligt. Pengar ska gå till församlingarna, möjligen 8 miljarder kronor skulle vara ett bättre mål. Men det är fel att binda upp kommande kyrkomöten med beslut nu.
–Höj inte 7-öringen, brandskatta inte församlingarna ytterligare. I dag har vi ett målkapital på 7,3 miljarder kronor. Pengarna finns inte och jag ser inte behovet av 10 miljarder kronor.
Björn Falkeblad (BA) ansåg att 10 miljardersmålet är orimligt högt och ansåg i stället att 8 miljarder kronor var bättre. Han påminde om att församlingarnas pengar sitter fastlåsta i fastigheter och stiftens resurser är låsta i prästlönefonder.
Beslutet om budgeten, "Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2022–2024", där frågorna om samverkan och målkapital ingår är sista beslutspunkt på onsdagen.
