”Agera” är budskapet men vem är avsändaren?

Snart stilla veckan. Fortfarande fasta. Och vid det här laget är Act Svenska kyrkans insamlingskampanj en välkänd följe­slagare. I år går de insamlade pengarna till hungerkrisen i världen med kampanjen ”Dela lika och rädda liv”.

Kanske har du sett ­majskolven som blivit frontfigur för årets ­aktion på annonser och affischer? För under de senaste veckorna har församlingar runtom i landet tagit upp kollekter, nålat upp papper med betalningsinformation på anslagstavlor och placerat Act Svenska kyrkans bössor i sina lokaler.

Att fastetiden sätter fokus på rättvisefrågor är inget nytt. Det är ett arv åtminstone sedan Lutherhjälpens mytomspunna dagar. Lutherhjälpens första rikstäckande kampanj inföll under fastetiden år 1965. Därefter blev det tradition att under fastan skramla bössa, gå ut i marsch och sjunga specialskrivna sånger om rättvisa.

Eldsjälarna är färre än då men finns kvar. Engagemanget för rättvisa dog inte vare sig med Lutherhjälpen, Svenska ­kyrkans mission eller Svenska kyrkans ­internationella arbete.

Fortfarande gör församlingarna ­mycket. Men med kommunikationen går det lite si så där, trots att det gått fem år sedan ”Svenska kyrkans internationella arbete” dödförklarades och återuppstod som Act Svenska kyrkan. Några exempel från årets fastekampanj:

Svenska kyrkan i Jönköping bjöd in till musikkväll med namnet ”Sjung för livet – insamling till ACT”.

I Sjöbo samlades man till ”Björka/­Ilstorp-gruppens insamlingskväll ACT”.

Eller som Balingsta pastorat lät meddela på Facebook inför en av fastans söndagar: ”Efter högmässan klockan 11.00 i Uppsala-­Näs kommer internationella gruppen sälja bröd till förmån för årets fasteaktion från ACT”.

Fina, betydelsefulla initiativ. Alla tre. Men stickprovet visar att det runt om i landet fortfarande inte är riktigt tydligt, ens bland anställda med ansvar för församlingens kommunikation, att Svenska kyrkans internationella arbete numera heter Act Svenska kyrkan.

Krångligt namn? Kanske det. Viktigt att få rätt? Ja, verkligen.

Att kalla det ”ACT” och sedan samla in pengar till ”Act Svenska kyrkan” är helt enkelt fel. Det kan låta som en petitess, men det är stor skillnad mellan de båda. Pengarna som samlas in under fastekampanjen går till Svenska kyrkans internationella arbete, vars namn är Act Svenska kyrkan. Act Svenska kyrkan är i sin tur medlem i Act-alliansen, och pengarna som samlas in till Act Svenska kyrkan kanaliseras sedan bland annat genom partnerorganisationer i Act-alliansen.

Kritiken mot att Act Svenska kyrkan genom sin utåtriktade kommunikation framstår mer som en bistånds­organisation bland andra, snarare än som Svenska kyrkan, är inte ny. Den handlar bland annat om att typsnitten i Act Svenska kyrkans kommunikation skiljer sig från den grafiska profil som Svenska kyrkan själv följer. Att ”act”-loggan är placerad ovanför Svenska kyrkans, med mycket större bokstäver. Att den bild som förmedlas utåt av Act Svenska kyrkan inte tydligt visar att avsändaren är just kyrka.

Att församlingar sedan bidrar till att stärka den bilden genom att hänvisa till ett namn som ”ACT” vittnar om brister i den lokala förankringen. Hur jobbar Act Svenska kyrkan för att kyrkans medlemmar ska känna igen sig i det internationella arbetet? Får församlingsanställda vara delaktiga i att forma de aktioner som de sedan förväntas basunera ut?

Under våren 2024 presenterar Svenska kyrkan en ny grafisk profil, som ska användas av kyrkans alla nivåer. Det bästa vore om den också innefattar Act Svenska kyrkan. Svenska kyrkan är annars mån om att på alla håll kommunicera med ett enhetligt uttryck. Kyrkan ska kännas igen. Var hon än framträder.

Men Act Svenska kyrkan tillåts uppträda som något disparat. Det skapar distans till det internationella arbetet, trots lokala aktioner och initativ. Varför annars skulle församlingarna inte kunna namnet?