
Det är varje kristens uppgift att se på den som är ny i tron med nyfikenhet för vad den personen kan lära kyrkan. Foto: Getty images, Mikael M Johansson
Prästerna i Maria Magdalena församling på Södermalm i Stockholm satte fingret på en generationsväxling. Det är enkelt att skriva under på deras ärende. Men ett inlägg på Facebook når knappast de unga sökare som prästerna markerar mot. Det är tur det.
Kyrkoherde Hillevi Uddenfeldt förklarar hur tolv- och tonåringar kommer till kyrkan med ett paket unkna trosuppfattningar och åsikter som Svenska kyrkan länge har klarat sig utan. Föräldrarna vet inte var deras barn har lärt sig att försvara machokultur, ifrågasätta Svenska kyrkans teologiska auktoritet och härleda argument för förtryck av homosexuella till särskilda bibelställen.
Det måste vara internet som är problemet, anar prästerna och föräldrarna i församlingen Maria Magdalena mellan Slussen och Mariatorget i Stockholm.
Därför väljer Hillevi Uddenfeldt och kollegan, biträdande kyrkoherde Olle Liljefors, att spika upp sina teser om en utforskande och nyfiken kristen tro på Facebook. Att genomslaget skulle bli såpass enormt hade de inte kunnat tro. De har i efterhand konstaterat att de satt fingret på en generationsväxling.
Facebook-inlägg når framför allt äldre. Studien Svenskarna och internet från 2024 konstaterar att av personer födda på 10-talet, däribland 12- till 15-åringar, använder en ynka procent Facebook.
I början av förra veckan hade så många som 135 000 personer sett inlägget på Facebook. Jag misstänker att inte alla som uppskattar inlägget har personlig erfarenhet av hur ung, fundamentalistisk kristen tro på 2020-talet kan se ut. Desto fler applåderar sannolikt åt att prästerna tar avstånd från en konservativ trend och bekräftar att de stöder en religiositet som de flesta ändå kan skriva under på.
Men Gud planterar ett frö till tro i människor på olika sätt. Det är varje kristens uppgift att se på den som är ny i tron, inte bara med nådig blick utan också med nyfikenhet för vad den personen kan lära kyrkan. Ungas längtan efter dogmatik, exegetik, liturgi och en personlig relation till Jesus är, oavsett hur den tar sig uttryck, en välsignelse för Svenska kyrkan.
Prästen Peter Westermark medverkar i podden Makten och Härligheten och konstaterar att de unga som inte möter förståelse för sitt andliga sökande förmodligen ”går dit där de är snälla med en”, och ”då spelar vad de har för åsikter mindre roll”.
Dan Nässelqvist, stiftsteolog i Linköpings stift, resonerar kring hur den öppenhet Svenska kyrkan gärna förknippas med paradoxalt nog kan innebära ett krav på en viss bekännelse:
”Det finns ett nyväckt intresse för kyrkan, för den kristna tron och för dess besvärliga centralgestalt Jesus. Det handlar inte längre om andlighet utan konturer. Allt fler vill lära sig mer om Jesus – de vill lära känna Jesus. Det gäller särskilt ungdomar och unga vuxna, som inte bär på de negativa bilder av kyrkan som var vanligare i deras föräldrars generation.”
Du kan också läsa hur Malmöprästen Adam Hirshals Illi på liknande sätt förklarar att en religiositet som inte utgår från sanningsanspråk också är dogmatisk. Han uppmuntrar också alla att lyssna till nätpredikanten och den amerikanska katolska biskopen Robert Barron. Gemensamt för manliga, kristna influerare, menar Hirshals Illi, är att det inte är de konservativa värderingarna som kommer först utan samtalen om vad som är sant.
I sådana frågor är det inte föräldrar som uppfostrar sina barn. Det är till stora delar tidsandan och dess mest vältaliga uttolkare. Sociala medier är fullt av predikanter, både religiösa och sekulära, som hjälper den unga att hitta hem i en vilsen värld.
När jag var femton blev jag Twitter-feminist: En hårdför, lillgammal debattör, radikal och alltid uppkopplad för att kunna mota trollen i grind när jag hade turen att få munhuggas med någon i mitt flöde. Åsikterna jag socialiserades in i att försvara har påverkat min världssyn idag. Men blicken har vidgats med åldern.
Om jag får ett barn som vill låta döpa sig i ett annat, ”mer seriöst” samfund än Svenska kyrkan – som Hillevi Uddenfeldt menar att vissa barn uttrycker sig – hoppas jag att min tro är generös nog att först och främst gratulera mitt barn till längtan efter en tro som gör skillnad varje dag, men en tanke om vad ett gott liv är och en förväntan på att präster eller pastorer tar frågor om dogmatik och exegetik på allvar.
Jag hoppas att jag inte svarar med en stängd dörr. I synnerhet inte när någon står precis på tröskeln.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.