Med musiken som Paul Simons andlige vägledare genom livet

Uppmaningen att göra ett album med titeln Seven Psalms kom till Paul Simon i en dröm. Den prisbelönta filmskaparen Alex Gibney följer honom medan han tar sig an uppgiften. 

Numera döv på ena örat kämpar Paul Simon med att pricka de höga tonerna. Men han är fortfarande en hårt arbetande, nyfiken perfektionist och en sökare. 

Från kampen i studion slungas tittaren tillbaka i tiden. Till vänskapen med Art Garfunkel och deras första gemensamma steg in i musikbranschen. Vidare mot genombrottet med Sound of Silence och framgångarna med Scarborough Fair och Mrs Robinson. Till Bridge Over Troubled Water, uppbrott och solokarriär. Några floppar och sedan ytterligare succéer som Graceland.

Tre äktenskap skymtar förbi, men det är hela tiden musiken som står i centrum. Paul Simon går dit trummor, toner och harmonier tar honom. Till Jamaica, Sydafrika och Brasilien.

Politiskt engagemang – först mot Vietnamkriget och sedan mot apartheid – är också ett resultat av möten som kommit till stånd genom musiken. Det är tydligt att musiken är hans vägledare, både i det världsliga livet och i själslivet. 

Tillbaka i nutid beskriver Paul Simon det som att orden till texterna i Seven Psalms kommer till honom när han ligger vaken i vargtimmen. Han säger att hela albumet egentligen är en dialog som han har med sig själv om tro.

In Restless Dreams är en dokumentär som vågar ta sin tid. Scenerna från konserter och studioinspelningar är långa. Som tittare liksom vaggas man genom melodierna och rytmerna in i ett Paul Simon-universum. Där är det trevligt att vara. Det är tur, för filmen är tre och en halv timme lång. Men så är det också ett helt liv och en karriär som sträcker sig över sex decennier som ska skildras.

Det görs på ett oerhört skickligt sätt. Alex Gibney har lyckats fånga och paketera både essensen och diversiteten i Paul Simon. Det finns något trösterikt i att en av världens mest uppburna artister som nått toppen av framgång ändå på ålderns höst hamnar i samma existentiella grubblerier som vi andra ägnar oss åt. Vad händer efter döden? Är min tro tillräckligt stark?

Till slut står han där, som vilken 80-plussare som helst, och vädjar: ”Vänta, jag är inte redo än”.