Lär ut hållbar vård av kyrkor för framtiden

Ann-Cathrin Rothlind är konservator på Statens historiska museer, och leder kursen Hållbar förvaltning som ges på Stiftsgården i Rättvik.

– Vi utgår från att prata om att all hållbar förvaltning står på tre ben, ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer. Allt det behöver vi ta hänsyn till innan vi kan säga att vi agerar hållbart. De tre aspekterna måste byggas in i tänket, så att vi inte alltför lättvindigt pratar om hållbarhet.

Kyrkans organisation gör det svårt att tänka långsiktigt kring arbetet med hållbarhet, menar Ann-Cathrin Rothlind.

– Det väljs förtroendevalda på fyra år, och sedan kommer det nya som fattar nya beslut. Därför måste hållbarhet manifestera sig i våra rutiner.

Att bygga upp en kunskap hos många är en förutsättning för att bevara kulturarvet på ett hållbart sätt. I dag ser det mycket olika ut på olika håll.

– Man gör dokumentationen, men sedan skiljer det sig åt hur mycket den används. Kyrkoordningen är tydlig med att det är kyrkoherde eller kyrkvärd som sitter i kyrkorådet som ska vara ansvarig, men verkligheten ser inte alls ut så. Det kan vara en församlingsvärd, husmor eller en förtroendevald.

Det är i sig inget problem, ­anser Ann-Cathrin Rothlind, så länge hållbarhetsarbetet görs. Men det finns en risk för att kunskapen faller mellan stolarna, och därför är kursen öppen för alla som på något vis arbetar med förvaltning.

– Vår uppgift är att föra allting vidare på ett sätt så att värdet inte minskar. Det är inte vi som ska bestämma om de som kommer efter ska ha kyrkorna kvar eller inte – vi får inte omöjliggöra för kommande generationer att fatta sina beslut.

Miljömässiga hänsyn måste vägas mot bevarandet. Energibesparing som att dra ner på uppvärmning och avfuktning kan snabbt leda till stora skador som blir mycket dyra i längden. Extremväder gör det svårare att reglera inomhusklimatet, och leder till problem om man vill bibehålla optimala förhållanden vad gäller temperatur och luftfuktighet på ett energieffektivt sätt.

Att städa hållbart är en del av arbetet, men handlar lika mycket om miljövänliga städmetoder som att förebygga nedsmutsning.

– Gångmattor fångar upp smutsen, men samtidigt måste man minimera risken för ­mögelpåväxt under dem. Genom att vädra rätt efter gudstjänster kan man minska nedsmutsningen av sot från tända ljus.

Men någonstans går förstås en gräns. Kyrkorna är fulla av verksamhet, och saker slits och går sönder och måste vårdas av sakkunniga.

– Då gäller det att de anställda måste veta vad som gäller. Vad får vi göra? Vad får vi inte göra? När måste vi ringa någon som har kompetens?

Det krävs antikvarisk, teologisk och miljömässig kunskap. Därför får deltagarna på kursen med sig en diger samling verktyg. Med kunskap i ryggen blir det också lättare när församlingen ställs inför utmaningar kring lokalförsörjning.

– Vi har alla nycklar redan för en ekonomiskt och mijömässigt hållbar framtid.