Det finns två huvudsakliga förklaringar bakom utvecklingen, menar rapportförfattarna: åtstramningspolitiken i kölvattnet av finanskrisen och en ökning av ”social teologi”.
Rapporten bygger på intervjuer med 120 kyrkoledare från olika samfund, tio expertintervjuer och tio fallstudier.
23 procent av de svarande anger samarbeten med volontärorganisationer utan kyrklig förankring. 17 procent anger kommunala och andra lokala offentliga samarbeten. Lika stor andel uppger att de samarbetar med skolor.
De vanligaste samarbetsområdena är fattigdom och matutdelning (food poverty och poverty), liksom psykisk ohälsa och ensamhet.
Den främsta anledningen till val av partnerskap var ”finansiering och mer resurser”.
Erfarenheterna har enligt författarna varit goda.
– Det visar sig att det har varit en överväldigande positiv erfarenhet för de flesta, med märkbara fördelar som till exempel ökad finansiering, bättre tillgång till målgruppen och fler möjligheter att trappa upp genomslaget, säger Sacha Hilhorst, chefsforskare på Demos och en av rapportförfattarna.