För drygt tolv år sedan, 2009, bestämde kyrkomötet att Svenska kyrkan ska viga samkönade par. I beslutet ingick den så kallade samvetsklausulen som ger enskilda präster rätt att avstå från att viga par av samma kön, vilket varit omdiskuterat sedan beslutet.
2017 föreslog Anna Ekström, från Fria liberaler i Svenska kyrkan (Fisk), i en motion till kyrkomötet att alla nyvigda präster skulle behöva säga ja till att viga homosexuella par.
Motionen fick stöd av ledamöter från Socialdemokraterna (S), Öppen kyrka – en kyrka för alla (Öka), Miljöpartister i Svenska kyrkan (Mpsk) och Vänstern i Svenska kyrkan (Visk). Däremot blev det stopp i läronämnden och biskopsmötet, vilket gjorde att förslaget inte kunde gå igenom.
När Kyrkans Tidning inför valet tittade på vad nomineringsgrupperna tyckte i frågan, visade det sig att Borgerligt alternativ (BA) ändrat sig gällande samvetsklausulen liksom Centerpartiet (C). Det gjorde att en klar majoritet i kyrkomötet stod bakom ett nytt vigningskrav. 157 ledamöter, 62,5 procent, i det gamla kyrkomötet representerade nomineringsgrupper som var för att nya präster ska vara tvungna att viga par av samma kön för att få prästvigas.
På KT:s enkätfråga till de nyvalda ledamöterna ”Anser du att det ska bli ett villkor för prästvigning, att prästkandidater är villiga att viga par av samma kön?”, svarar knappt 75 procent av de 149 ledamöterna som svarat på den frågan ”ja”, 14 procent ”nej” och 10 procent ”har inte tagit ställning”.
Andelen ledamöter som svarat på enkäten skiljer sig åt mellan nomineringsgrupperna. De grupper som är underrepresenterade, främst S och BA, stöder ett vigselkrav: det tyder på att mer än 75 procent av ledamöterna är för ett vigselkrav för prästvigning.
För att ändra kyrkoordningens bestämmelser i lärofrågor, mot läronämndens vilja, krävs att mer än 75 procent av ledamöterna i kyrkomötet, 189 stycken, röstar för. Om den majoriteten inte uppnås kan kyrkomötet ändra bestämmelsen med enkel majoritet genom två likalydande beslut. Det andra beslutet ska fattas året efter val till kyrkomötet.
Men flera olika bromsmekanismer är inbyggda i processen, som att läronämnden måste säga sitt gällande bestämmelser om kyrkans vigningstjänst. Och läronämnden sa nej för fyra år sedan.
I en intervju i Kyrkans Tidning i höstas sa ärkebiskop Antje Jackelén att frågan om lämplighetsbedömning av prästkandidater är biskopens ansvar. ”Det ansvaret kan inte ersättas av en form av checklista för vad prästkandidater får anse i vissa frågor, det kan bli en oändlig lista om man gör så.”
En annan fråga som debatterades mycket inför kyrkovalet var om kyrkomötet även i fortsättningen ska väljas direkt. Ett indirekt val – exempelvis genom att ledamöter i kyrkofullmäktige utser ledamöter till kyrkomötet – förespråkas till exempel av Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Posk. Det skulle minska risken för att nomineringsgrupper utan lokal församlingsanknytning röstas in i kyrkomötet, var ett av argumenten. I dag kan nomineringsgrupper få utjämningsmandat i kyrkomötet utifrån ett litet antal röster runt om i landet, utan några mandat i församlingar och stift.
Men av de ledamöter som svarat på enkäten vill över 70 procent att kyrkomötet ska väljas direkt. Så det är inte sannolikt att det nyvalda kyrkomötet kommer att ändra reglerna för kyrkovalet.
Kajsa Söderberg
Lennart Lundberg
Kristoffer Morén
