Önskan om samarbete ska komma från pastoraten

Jag beskrev i min ­insändare en församling som före sammanslagning hade 95–100 procent konfirmander och nu inte har någon konfirmandgrupp alls. Konfirmandgruppen försvann tragiskt nog långt innan pandemin slog till.

Min fråga var varför det finns en ovillighet att analysera och utreda det arbete som gjorts i Svenska kyrkan, inte minst vad sammanläggningar har lett fram till. Finns det en koppling mellan allt större enheter och färre konfirmander? Går det att förena de båda begreppen närhet och samverkan i nya stora pastorat?

Vår egen biskop Fredrik Modéus bekräftar att det inte går och i Smålandsposten den 31 mars 2022 säger Modéus angående rapporten ”Pyspunka” att ”den visar att stora sammanslagna pastorat gjort att dop- och konfirmationsfrekvensen gått ner”.

”Livet forstås baglæns, men må leves forlæns” skrev den danske teologen Sören Kirkegaard (1812–1855). Så gör väl alla kloka och väl fungerande organisationer, företag och föreningar. De gör tillbakablickar och analyserar tidigare beslut för att sedan kunna ta nya tag. Av historien har vi mycket att lära oss och därför behöver vi analysera och utreda vad det är som hänt i Svenska kyrkan innan vi bildar nya stora pastorat.

Samverkan kan behövas församlingar och pastorat emellan. Men jag menar att önskan om sam­arbete ska komma från pastor­aten själva. Redan nu finns det pastorat som löser problem, ­bemanning och hantering av ekonomi genom samarbete över gränserna men det sker pastorat emellan i ömsesidighet.

Efter som ni socialdemokrater vill att alla pastorat ska anslutas till ett gemensamt lönecenter måste ni väl tro att det blir bättre. Om ni inte tror på en stor centralisering i Svenska kyrkan, varför vill ni då genomföra den? Denna fråga grundar jag på era egna beslut.

Nomineringsgruppen Borgerligt alternativ tror inte på tvångsanslutning, men det gör tydligen Socialdemokraterna.