Örebroprästen om mötet med den bottenlösa sorgen

Ljus framför Risbergska skolan i Örebro. Foto: Viktoria Bank/TT

Mitt under ett präst- och diakonmöte kom larmet om skolskjutning. Prästen Sonya Wallentin ryckte ut till kyrkan som ligger närmast Risbergska skolan.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Ljus framför Risbergska skolan i Örebro. Foto: Viktoria Bank/TT

Prästen Sonya Wallentin har precis avslutat morgonmässan när Kyrkans Tidning når henne. Hon är församlingsherde i Längbro kyrka, som ligger i samma del av Örebro som Risbergska skolan.

– Det är först i dag som vi börjar landa i det otroligt tragiska som har skett, säger hon.

Samlade till möte

Hon berättar att pastoratets präster och diakoner var samlade till möte när larmet kom om skjutningen. Alla reagerade då snabbt.

– Kyrkoherden tillkallade krisgruppen, och jag och en kollega tog oss till kommunens POSOM-grupp.

Sonya Wallentin

När hon kom fram hade redan kommunens personal planerat för hur de skulle agera. Prästerna och kommunens personal åkte ut till två lokaler i närheten av skolan. Sonya Wallentin stationerades i Hagakyrkan som tillhör Equmeniakyrkan.

– Där hade personalen redan satt på kaffe och tagit fram bullar.

Till kyrkan kom sedan oroliga anhöriga och personer som befunnit sig utanför skolan.

– Vi fick möta människor, lyssna och vara i deras närhet. Det är det man kan göra i denna situation.

Möttes av uppskattning

Enligt de första rapporterna rörde det sig om skadade i skolan, men det sades inget om döda. 

– Vi förstod självklart att det var allvarligt, men gick inte igång med alla känslor. Man blir också så fokuserad på att göra sitt jobb, säger hon.

Under sen eftermiddag kom rapporter från sjukhusen om att människor faktiskt hade dött, något som bekräftades av polisen. 

Att kyrkan funnits mitt i krisen har uppskattats.

– Människor känner att vi finns där, vår närvaro kanske kan skapa ett lugn och en trygghet.

Personal fanns på plats till klockan nio på kvällen.

– Stämningen var lugn, men det fanns också en oro och tragik. Det är svårt att beskriva, det fanns en av tomhet med stora frågetecken, säger hon.

Guds kärlek får bära

Att nu på morgonen fira morgonmässa var speciellt.

– Det är viktigt att på något sätt fortsätta att visa på hoppet och ljuset i allt mörker. Guds kärlek får bära oss i den här bottenlösheten.