”Pappa berättade aldrig för mig om sitt liv i Tyskland”

Vittnesbörden från Förintelsen glesnar. Till de allt färre överlevare som finns kvar och som ägnat sitt liv åt att berätta hör Livia Fränkel, en av huvudpersonerna i Bridgespelerskorna som nu har premiär på Filmfestivalen i Göteborg. 

Samtidigt tar nya ögonvittnen plats i kulturen, livsöden som avtäcks efter sin död och ger ord åt den då framväxande judeförföljelsen. 

En ung judisk man

En av dem är författaren Torkel S Wächters pappa, vars historia ligger till grund för romanen Den far som flytt. 

Faderns liv är berättelsen om hur en ung judisk man från en tysk ämbetsmannafamilj blir politisk fånge och genom många turer anländer till Trelleborg den 12 nov­ember 1938, tre dagar efter Kristallnatten.

– Man ska vara försiktig med att läsa boken i skala ett till ett. Men det som skildras bygger på faktiska dokument, säger Torkel S Wächter.

Koncentrationslägret ­Fuhlsbüttel 

Dokumenten han talar om utgörs av ett antal gulnade brev som hittades vid faderns död, 1983. Breven var skickade från olika fångvårdsanstalter, däribland koncentrationslägret ­Fuhlsbüttel utanför Hamburg, och skrivna med ålderdomlig sütterlinskrift.

Lådorna städades först undan. Men i samband med att Torkel S Wächter själv blev pappa knackade frågorna på. De som han insåg att barnen en gång skulle ställa, om ursprung och förflutenhet. 

Efter att ha fått hjälp med att översätta breven öppnade sig ett dittills dolt kapitel i familjehistorien. 

– Pappa berättade aldrig för mig om sitt liv i Tyskland. Jag misstänker att det var svårt för honom att göra det utan att bryta ihop. Brevväxlingen går i båda riktningarna och har gett mig bilder både från fånganstaltens brutalitet och en oroad, kärleksfull familj. 

"Jude-celler"

Pappa Michaël Wächter, senare känd svensk skribent och aktiv samhällsdebattör, föddes 1913. Som ung går han med i den snart förbjudna SPD, tyska socialdemokraterna. Efter att ha delat ut skrifter och deltagit i demonstrationer arresteras han och döms till treårigt straff för ”förberedelse till högförräderi”, en standardanklagelse mot politiska motståndare.

Av de olika anstalter som fadern satt på var Fuhlsbüttel värst. På anstalterna satt både judar och andra intagna, men judarna behandlades sämst och fördes till särskilda ”jude-celler”.

– Koncentrationslägren var ett ställe där människor kunde misshandlas till döds bara av att ha retat upp en vakt, säger Torkel S Wächter.

Flykt runt om i Europa

I breven märks villkoren mellan raderna.

– Pappa kunde skriva om att han behövde nya glasögon för att hans gamla gått sönder eller att han behövde pengar till tandläkare. Andra vittnesskildrare har skrivit om hur vakterna bar tunga nyckelknippor som de slog fångarna i ansiktet med.

Våren 1938 släpps fadern ur fängelset, under villkor som innebär att hans liv och frihet är fortsatt hotat. De kommande månaderna är han på flykt runt om i Europa innan han på senhösten når Sverige, som blir hans nya hemland och platsen där han bildar familj.

”Second generation stress disorder”

Torkel S Wächter beskriver sin barndom som trygg och ”bullerbyaktig”. 

Men uppväxten präglades också av den tystnadskultur som många barn till överlevare har beskrivit. 

– Bokens berättarjag, som bär drag av mig, funderar på hur faderns erfarenheter påverkat hans identitet. Han uppfinner en åkomma som han kallar ”second generation stress disorder”. Den står både för verkliga symtom och fungerar som en ursäkt när han beter sig illa.

Romanen är inte bara en historia om det som hände då utan lika mycket en berättelse om den tid vi lever i nu, säger Torkel S Wächter.

– En insikt jag bär med mig från arbetet är den om civilisationens tunna fernissa. Jag är uppfostrad i tron på den enskildes fria val och ansvar. Det är något vi konfronteras med varje dag. Vi dras med i sånt som vi vet är fel men som vi kan tycka är lite kul, när vi läser om det på X, till exempel. Det är så viktigt att försöka stå emot även i sånt som verkar obetydligt.