Efter pensioneringen gjorde Ally Troedsson en del kortare inhopp söndagar och helger, bland annat i Dalköpinge församling i Trelleborg. Församlingen frågade henne om hon kunde fylla en vakans och nu har hon vikarierat i församlingen sedan drygt ett år.
– Det är positivt att vikariera, man kommer in i församlingen och lär känna församlingsbor och personal, säger hon.
Ally Troedsson var kyrkoherde i bland annat Skurup och trivdes med det, men har inga problem med att vara komminister.
– Det är en annan typ av jobb – man har inte kyrkoherdens ansvar för personal till exempel, men fler rent prästerliga uppgifter. Så mycket i kyrkoherdejobbet är administration, det är roligare att man får vara närmare kärnverksamheten.
När Ally Troedsson gick i pension var åldersgränsen för hur länge man kunde stanna på en ordinarie tjänst lägre än nu. Hon fortsatte ändå där till hon var 67. Och än vill hon vara yrkesverksam.
– Jag tycker det är roligt att jobba, det är en förmån att få göra det, säger hon.
Vad är den djupare drivkraften för präster som arbetar efter pensioneringen?
– Det ligger i prästens uppdrag att förkunna evangeliet, säger Ally Troedsson. Men om man fortsätter beror förstås på om man orkar.
Har ekonomin betydelse?
– Ibland tror jag det. Den generation som jag tillhör hade inte så bra lön till en början.