Samarbeten och fonder ska lyfta Storkyrkans ekonomi

– Vi är ganska trötta på att kallas den fattiga domkyrkoförsamlingen. Av våra intäkter kommer 18 procent från kyrkoavgiften, men vi har blivit duktiga på att söka pengar i stiftelser. Och så fick vi 77 miljoner när vi sålde S:t Jacobs kyrka till stiftet, pengar som vi bland annat kommer att lägga på fasadrenoveringen av Storkyrkan, säger domprost Hans Ulfvebrand.

Trots att han städar ur sitt arbetsrum på Stortorget 1 till pensioneringen vid årsskiftet finns inga tecken på inbromsning. Snarare lägger han in en överväxel i sitt arbete som färgas av en av hans många maximer: ”Låt fåglarna flyga!”

– Mina medarbetare är så kompetenta att de efterfrågas på många håll och så länge som domkyrkoförsamlingen har nytta av det låter vi fåglarna flyga, säger han och exemplifierar med att musiker, präster och diakoner tidvis arbetar i andra miljöer.

Domkyrkoförsamlingen ska satsa mer på samarbeten. Församlingens diakoni ska söka kontakt med diakonin i andra församlingar, som exempelvis Oscars, Maria Magdalena och Hedvig Eleonora.

– Närhet och samverkan måste få växa fram utan att någon exakt programförklaring ges, säger han.

Ett skarpt formulerat remissvar från Stockholms domkyrkoförsamling tillsammans med övriga remissvar bidrog till att stiftsstyrelsens arbetsutskott slutgiltigt satte punkt för processen om sammanläggning, som pågått under många år. Även Hans Ulfvebrand, som tidigare förespråkade sammanläggning med Maria Magdalena, ändrade inställning, sedan han övertygats om närhet, samverkan och korta beslutsgångar, främst mellan styrning och ledning.

– Vi är förstås väldigt glada över detta, säger Beth von Schreeb. Nu ska vi samtala med andra församlingar för att stärka samverkan oss emellan. Men det är viktigt att vi får fortsätta vara självständiga. Vi ska hålla alla möjligheter öppna.

Församlingens särställning som landets minsta domkyrkoförsamling men med störst genomströmning av besökare ger andra förutsättningar än hos andra. Ett faktum som Hans Ulfvebrand hoppas finns med i utredningen om domkyrkornas särställning som ska vara klar i september nästa år.

– Lärandet, som är så hett på riksplanet just nu, är en av fyra saker som jag är mest stolt över efter åren som domprost. Katedralakademien har ett oerhört fint innehåll, liksom musiken. När jag började hade vi ingen diakon anställd och diakonin i Stockholm city var något som Föreningen S:a Clara hade hand om. Nu har vi en välfungerande diakoni med storstadsperspektiv och två diakoner anställda. Även arbetet med våra fastigheter är en stolthet.

Vilka kvaliteter söker ni hos den nya domprosten?

– En riktigt levande människa som kan fylla ett rum, som kan entusiasmera och förmedla Guds ord, en ledare, en förebild och en visionär, existentiellt funderande, någon som lyfter teologin. Och en person som kan samarbeta, som Hans, säger Beth von Schreeb.