”Satanistiska samfundet” nu registrerat trossamfund

”Flaggan i topp! Sedan den 27 juni är vi ett registrerat trossamfund!”, skriver trossamfundet i ett inlägg på Facebook.

Satanistiska samfundet är en del av Global Order of Satan med huvudsäte i Storbritannien. På det svenska trossamfundets Facebooksida skriver att de använder ett satanistiskt bildspråk – med satan som den ”eviga rebellen” - för att ”förespråka social rättvisa, kroppslig autonomi och en sann sekulär stat.”

De skriver också att de inte tror på satan eftersom det uppmuntrar till religiös vidskeplighet.

Föreningens ändamål är bland annat att ”skapa gemenskap för religiös verksamhet med Global Order of Satans sex grundpelare”, och att de ska hålla regelbundna sammankomster: ”ritualen för avdop, ritualen för initierande, och ritualen för åkallande av Lilith och Lucifer.”

Kammarkollegiet registrerade trossamfundet den 27 juni i år.

– Det enda det betyder är att de får ett organisationsnummer och ett namnskydd, säger Jan Sterner, handläggare på Kammarkollegiet.

Kraven vid en ansökan om vigselrätt är dock mycket striktare, påpekar han. Det gäller också om organisationen vill kunna ta upp medlemsavgifter via skattsedeln eller söker stöd via Myndigheten för stöd till trossamfund, SST.

Exempelvis har förbundet Humanisterna sökt sådant stöd från SST vid flera tillfällen, men har fått avslag på alla dessa ansökningar.

En av bedömningarna som Kammarkollegiet har att pröva är om trossamfundet har stadgar med ändamålet att ha en gemenskap för religiös verksamhet där det ingår att ordna gudstjänst.

– Föreningen Satanistiska samfundet skriver i sina stadgar att föreningens ändamål är att skapa en gemenskap. Att de ska anordna regelbundna sammankomster för gemensamma ritualer, enligt Jan Sterner.

Kammarkollegiet skriver också att ett trossamfund i princip kan se ut hur som helst:

”Vad som är avgörande är samfundets egenbild. Det ska vara en gemenskap för religiös verksamhet.”

I en intervju i Humanisternas tidning Humanisten, säger Satanistiska förbundet-medlemmen Jenny Hedin att de ”är en gryende avdelning inom The Satanic Temple”. Det är en organisation som grundades i USA och som har flera samarbeten med Global Order of Satans brittiska avdelning.

Satanic Temple har bland annat krävt att organisationens bronsstaty av den gethövdade Baphomet skulle resas utanför Oklahomas delstatsparlament (senare också i Little Rock, Arkensas) - och stämt Netflix för att de skulle ha kopierat deras monument i serien "Chilling Adventures of Sabrina".

Den amerikanska organisationen är också föremål för en dokumentärfilm - Hail Satan? - som hade premiär tidigare i år.

Svenska Satanistiska samfundet har också gjort ett antal uttalanden som har uppmärksammats medialt. Bland annat har de kritiserat SVT för att ge för mycket utrymme åt kristendomen och rasat mot en illustration föreställande djävulen i tidningen ETC, som de menade spädde på ”stigmatiseringen av satanister genom att dra trötta paralleller mellan ondska och satanism.”

Satanistiska samfundets styrelse om att de nu blivit registrerat trossamfund.

Ni skriver själva att ni inte tror på satan eftersom det "uppmuntrar till religiös vidskeplighet". Varför ville ni bli ett registrerat trossamfund?

– Jag misstänker att det är av samma anledning som andra samfund vill bli registrerade: vi ser oss själva som ett legitimt trossamfund och kräver så klart likabehandling för detta. Ett trossamfund behöver inte vara av religiös natur eftersom det är ett samlingsbegrepp för människor som bekänner sig till en gemensam livsåskådning, och en livsåskådning kan vara antingen konfessionell eller sekulär. Så det finns inget motsägelsefullt eller konstigt i att vi både är satanister och att vi strävat efter att bli registrerade.

Kommer ni att söka stöd från SST?

– Vi har inga sådana planer i dagsläget.

Ansöka om vigselrätt?

– Ja, det kommer vi naturligtvis att göra. Det vore märkligt om vi skulle hänvisa våra medlemmar till andra för en sådan ceremoni.

Vad är det ni tycker är så bra med satan?

- Satan är en gestalt som förekommer i ett brett litterärt spektrum. Få eller ingen saknar uppfattning eller föreställning om vem satan är och vad hen representerar. Satan väcker känslor och nyfikenhet, och för oss är hen en symbol för förändring, normkritik, ett rebelliskt sinnelag.

På vilket sätt är satan en rebell?

- Den satansgestalt vi använder oss av, i till exempel [John Miltons] Paradise Lost är den förste att ifrågasätta en godtycklig auktoritet (den kristna guden) och den förste att uppmuntra människans sökande efter kunskap och visdom genom att erbjuda dem detta i den förbjudna frukten. Satanister förespråkar och strävar efter upplysning och kunskap, genom kritiskt tänkande, förnuft och vetenskaplig metodik. Det är vår plikt att bli den bästa versionen av oss själva som vi kan bli.

Vad skiljer er från Anton LaVeys icke-teistiska Church of Satan-organisation?

- LaVey-satanismen förespråkar en mer individfokuserad satanism, med inslag av vidskeplighet. Vi tror att individens självförbättrande är en förutsättning för att kunna hjälpa andra.

Hur ser ni på de som är kaosgnostiker och teistiska satanister?

- Vi har en vetenskaplig syn på världen och dess beskaffenhet. Det står var och en fritt att tänka och tro som hen vill, och det står var och en fritt att inte hålla med andras åsikter eller trosuppfattningar. En viktig del i vår satanistiska tro är att vi inte missionerar. Det är aldrig rätt att tvinga på en annan människa sin åsikt.

Har ni fått någon respons från sådant håll?

- Det finns människor från alla läger som har förutfattade meningar om vad vi står för. Det mest vanliga är att man misstar modern satanism för djävulsdyrkan, vilket är något helt annat.

Ni har bland annat reagerat på en illustration av djävulen i tidningen ETC som ni menade drar "trötta paralleller mellan djävulen och ondska". Samtidigt använder ni er av satan som en litterär figur och metafor. Men som litterär figur är djävulen ofta framställd som just (arketypiskt) ond, och metaforen är ofta ett förkroppsligande av ondska. Är målet att skapa en ny bild av djävulen?

- Det finns flera olika tolkningar av satan. För oss är satan en förebild som inspirerar oss och som vi hämtar kraft ur. De litterära verk vi främst vänder oss till är John Miltons Paradise Lost, Anatole Frances Revolt of the Angels, och Per Faxnelds samlingsverk Satanic Feminism.

- I andra verk framställs satan som en motsats, en anklagare, som ifrågasätter den rådande ordningen och till exempel den kristna gudens förmågor och avsikter och utmanar den. I den kristna bibeln till exempel finns några sådana passager, vars innebörd tolkas olika beroende på vilken ansats läsaren har. En vanlig förklaring människor brukar hemfalla åt är att skylla allt som är ont i världen på satan och satanister, istället för att se vem/vilka som verkligen upprätthåller förtryckande strukturer.

- När något ohyggligt har hänt, till exempel våldtäkter mot barn eller djurplågeri, har media en tendens att skapa rubriker om “satanistiska dåd” som bidrar till en moralpanik “satanic panic” som fått många att fara illa. När man grävt lite i de här fallen har det snarare handlat om människor som mår psykiskt dåligt. Det finns också en tendens att människor som mår psykiskt dåligt skyller allt som inte passar in i deras världsbild på satanister. “Regeringen är satanister”, “pedofiler är satanister”, och så vidare. Men hur förklarar de den katolska kyrkans alla skandaler med präster som våldtagit barn – är de också satanister?

Om djävulen inte är ond – är figuren fortfarande "den eviga rebellen"?

- Satan är inte ond, men i världen omkring oss finns det fortfarande strukturer som hindrar människor från att leva och älska som de vill. När vi känner Lucifers och Liliths styrka inom oss får vi kraft att ifrågasätta godtyckliga auktoriteter och kämpa för allas lika rättigheter. Ondska och revolt är inte synonymer. Normbrytande människor är de som genom historien fört samhällen framåt.