Sjunga eller inte sjunga?

Mitt folk vad har jag gjort mot dig? Och varmed har jag bedrövat dig? Svara mig.” Herrens förebråelser mot folket från profeten Mika (6:3) läggs i den korsfästes mun i det berömda körstycket Improperierna – som betyder just ”förebråelser”. Fram till förra året återfanns texten som en valbar del i Svenska kyrkans långfredagsliturgi. I den nya kyrkohandboken är de borta.

Men även denna påsk kommer körer runt om i Sverige att framföra verket vid långfredagens korstillbedjan. Populärast är Palestrinas tonsättning från 1560-talet. Men bruket av texten är äldre än så – den kan i sin nuvarande form spåras till 800-talet.

Improperierna består, ut-över Herrens ord från profeten Mikas bok, av en uppräkning av Guds välgärningar: ”Jag öppnade havet framför dig”, ”jag gav dig att dricka vatten ur klippan”, ”jag satte i din hand konungaspiran” och så vidare. Detta kontrasteras mot människornas illgärningar mot Kristus: ”Du har rest ett kors åt din Frälsare”, ”du öppnade med spjutet min sida”, ”du gav mig att dricka galla och ättika”, ”du satte på mitt huvud törnekronan”.

In i detta vävs kyrkans trefaldiga bön, den så kallade ”Trishagion” (grekiska: ”Trefaldigt helig”): Helige Herre Gud. Helige, starke Gud. Helige Odödlige, förbarma dig över oss.

Improperierna har under det senaste årtusendet sjungits både i öst- och västkyrkan. Men i Svenska kyrkan började de användas först på 1800-talet i Stockholms kyrkor, därefter blev det ett supplement till 1942 års handbok och efter det togs de in i förra kyrkohandbokens körutgåva och missale.

Det folk som plågar Jesus på korset är samma folk som Gud ledde genom öknen. Judarna anklagas för Jesus lidande och död.
- Kajsa Ahlstrand, professor i missionsvetenskap

Men på senare tid har körstyckets text kommit att, av vissa, betraktas som allt mer kontroversiell. Kritikerna argumenterar att texten antingen är antijudisk eller ersättningsteologisk, det vill säga tanken att kyrkan skulle ersätta det judiska folket som Guds utkorade.

En av dem som menar att Improperierna inte är lämpliga att använda alls är Kajsa Ahlstrand, professor i missionsvetenskap vid Uppsala universitet.

– Det finns en tydlig antijudisk koppling: Det folk som plågar Jesus på korset är samma folk som Gud ledde genom öknen. Judarna anklagas för Jesus lidande och död. Men den tolkningen dominerar inte i Svenska kyrkan – man tänker sig snarare att Jesus anklagar kyrkan, men då blir tolkningen i stället ersättningsteologisk.

– Så antingen är det antijudiskt eller så är det ersättningsteologi. Alltså inget som Svenska kyrkan står för. Det blir väldigt konstigt om man säger en sak i gudstjänsten och en annan i sina lärodokument.

Kajsa Ahlstrand har dessutom en tredje invändning mot Improperierna, nämligen själva förebråelserna.

– I evangelierna slungar Jesus inte ur sig några anklagelser. I stället ber han: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör” och ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande”. Det skulle också kunna vara ett argument mot att använda dem.

– Men om man uppfattar det som omistligt att Jesus ska få anklaga från korset, och det verkar ju kyrkan ha gjort i mer än tusen år, så vill det till att man använder sig av en text som inte uppfattas som antijudisk.

Improperierna pekar alltså inte ut judarna, utan är en del av en botgöringsandakt där den enskilde kristne ska känna skuld för sina synder.
- Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap

Men alla delar inte uppfattningen om att Improperierna skulle vara antijudiska eller ersättningsteologiska. Musikvetaren Mattias Lundberg, också professor i Uppsala, kallar kritiken för yrvaken.

– Inom forskningen är det grundligt utrett hur Improperierna har uppstått och tolkats. Den medeltida tolkningen var allegorisk eller typologisk och man gjorde inga historiska kopplingar. Till exempel kopplades flykten genom Röda havet till dopet.

– Tittar man sedan på Trishagion – och dess återkommande ”förbarma dig över oss” – så ser man att där finns själva huvudpoängen: Att Gud ska ha förbarmande med oss. Improperiernas användning av första person – ”oss” – omöjliggör ett utpekande av tredje person – ”dem”. Improperierna pekar alltså inte ut judarna, utan är en del av en botgöringsandakt där den enskilde kristne ska känna skuld för sina synder.

Mattias Lundberg säger att det var så det liturgiska bibelbruket såg ut under medeltiden: Man pusslade ihop och fogade samman olika bibeltexter till ett större sammanhang.

– Både förebråelserna och uppräkningarna kommer från Mika 6:3, men till detta har man fogat psaltarverser samt rader ur Jesaja och evangelierna, samt gjort en vers till ett återkommande omkväde där Gud talar till människorna som ”sitt folk”.

– I stället är det till exempel Johannesevangeliet med sitt tal om ”judarna”, eller passionsspelen, som har stått för den liturgiska antisemitismen. Där har vi verkligen ett minfält, och Johannespassionen framförs ju fortfarande under påsken. Det är kanske där man borde lägga krutet i stället?

Men Palestrinas tonsättning av Improperierna är även i dag ett uppskattat körstycke under långfredagens korsliturgi. Därför har det experimenterats med olika alternativa texter till musiken, för att undvika det som kan tolkas som antijudiskt.

Inför årets stilla vecka lanserade till exempel Anders Göranzon, lärare på Svenska kyrkans utbildningsinstitut, på sin blogg ett eget förslag på antifon: ”O, mänsklighet, vad har jag gjort mot dig? Och hur har jag provocerat dig? Svara mig.”

Men ambitionen är äldre än så. 1992 publicerade prästen Ulrica Fritzon, judaistikern Karin M Hedner och exegeten Anders Runesson en egen text till Palestrinas tonsättning. I den är de gammaltestamentliga motiven utbytta mot bilder från evangelierna: ”Jag öppnade för dig korsets väg till livet. Du övergav mig i Getsemanes natt.” Här är dock den ursprungliga antifonen bevarad.

Och 2017 ersatte trions bearbetning den gamla Improperietexten i Uppsala domkyrkas liturgi. Men bruket blev inte långvarigt.

Även i den nya texten, som vi bytte till, finns det formuleringar som är svåra att förhålla sig till. För mig blev frågan extra tydligt under symposiet ”Att måla den andre på väggen”.
- Annica Anderbrant, domprost

Framföra det av Palestrinas tonsättning har visserligen varit mycket uppskattat, berättar domprost Annica Anderbrant, men från och med i år ingår den inte i långfredagens gudstjänster.

– I och med den nya kyrkohandboken försvann Improperierna. Även i den nya texten, som vi bytte till, finns det formuleringar som är svåra att förhålla sig till. För mig blev frågan extra tydligt under symposiet ”Att måla den andre på väggen”.

Symposiet handlade om antijudisk kyrkokonst i Sverige och hölls i Uppsala i mars, tidigare i år.

– I församlingen frågade vi oss: Stämmer texten med den teologiska tolkning som kyrkan är framme vid i dag? Vilken kunskap har människor i dag – hur når text och musik fram? Hur är situationen för judar i Sverige och Uppsala? Vi landade i att det kan finnas andra körstycken som kan fungera för församlingens bön och reflektion på långfredag.

Att den nya bearbetade texten med nytestamentliga motiv inte fungerar fullt ut menar Annica Anderbrant beror mest på antifonen som ju talar om ”mitt folk” och hur det uttrycket ska tolkas.

– Vi har talat om att man skulle kunna byta ut ”mitt folk” mot ”min värld” – ett gränslöst uttryck som går över folk och nationer. Men eftersom förslaget kom så sent fanns det inte tid till bearbetning eller analys, sedan spelar ju rättighetsfrågan in också eftersom bearbetningen är från 1992.

– Diskussionerna är fortsatt viktiga: Vem kan veta hur tolkningen av texter uppfattas, och vilken funktion fyller musik och sångtexter i gudstjänsten?

Det är jätteviktigt att det ständigt pågår reflektion kring de texter som vi använder i kyrkan
- Mikael Johansson, kyrkoherde

I Höörs församling i Skåne har Improperierna framförts av kören varje långfredag under flera decennier, så även detta år. Men efter diskussioner inom församlingens kör har man bytt till Fritzons, Hedners och Runessons textbearbetning. Något som kyrkoherde Mikael Johanson välkomnar.

– Framförandet av Improperierna är en gammal tradition här i Höörs kyrka. Därför är jag väldigt glad att kören har haft det här samtalet. Det är jätteviktigt att det ständigt pågår reflektion kring de texter som vi använder i kyrkan, säger han.

– Men detta ska inte ses som ett inlägg i någon debatt. Jag menar inte att det nödvändigtvis är fel att sjunga den gamla texten heller. Precis som med alla texter i kyrkans tradition går den att tolka på olika sätt.

Mikael Johansson lyfter fram att det finns många texter i kyrkans kanon som kan vara problematiska. Precis som Mattias Lundberg pekar han på Johannesevangeliets tal om ”judarna”.

– Där talas det ju om judarna som grupp. Därför är det viktigt att man är medveten om hur man tolkar texterna i kyrkan. Där är vi väldigt tydliga i vår förkunnelse: Man måste se till kontexten och tolka texterna in i vår tid.

– Men jag välkomnar debatten om Improperierna, inte minst eftersom den visar att texter alltid tolkas olika och att vi behöver samtala om tolkningarna.