Kritiker: Ställ hårdare miljökrav på kyrkans skog

Svenska kyrkan skulle kunna vara en föregångare genom att bedriva ett skogsbruk som är hållbart ur många perspektiv, tycker Johanna Sandahl .

– Det är av stor vikt att bevara den biologiska mångfalden i de svenska skogarna och Svenska kyrkan har en chans att förvalta skogen på ett hållbart sätt. Det är en försäkring inför framtiden. Skogar med stor biologisk mångfald är mer motståndskraftiga mot klimatkrisen. Därför behöver vi skydda mer skog och den som brukas ska brukas på ett hållbart sätt.

Naturskyddsföreningens nya rapport ”Skogen, klimatet och den biologiska mångfalden” ger rekommendationer till Sveriges skogsägare för att gynna miljö och klimat i skogen.

Naturskyddsföreningen vill bland annat se mer hyggesfria metoder inom skogsbruket.

– Vissa menar att trakthyggesbruket är hållbart genom att man planterar lika mycket som man avverkar. Samtidigt förstörs livsmiljöer för många arter när träden avverkas, säger Johanna Sandahl.

Max Enander är ordförande i stiftens egendomsförvaltningars förening (STEF) och stiftsjägmästare i Härnösands stift.

Han skriver i ett mejl till Kyrkans Tidning att trakthyggesbruk används allmänt i svenskt skogsbruk och även är den huvudsakliga avverkningsmetoden i Svenska kyrkans skogar.

”Vi som arbetar med kyrkans skogsbruk ser i dag hyggesfritt skogsbruk som ett komplement till trakthyggesbruket där det är lämpligt, nära bebyggelse och rekreationsområden eller för att stärka naturvärden i särskilt värdefulla skogar. Tillsammans med andra aktörer och myndigheter arbetar vi med att utveckla arbetet med olika hyggesfria metoder, vi deltar i sådana projekt själva och vi tar del av andras erfarenheter.”

En annan åtgärd som Naturskyddsföreningen vill se är återvätning av marker.

– Historiskt har det dikats ur stora arealer torvmark för att möjliggöra skogsbruk och från denna mark frigörs mycket växthusgaser. Att återväta dessa marker är därför en viktig klimat­åtgärd, säger Johanna Sandahl.

– Det är heller inte bra att avverka ung skog, det träet kan främst användas till pappersmassa och då återgår kolatomerna ganska snabbt till atmosfären. Med längre omloppstider kan virket i större utsträckning användas att bygga med och då finns kolet kvar i träet.

Naturskyddsföreningen vill se att omloppstiderna i skogen ökar, liksom skogens medelålder.

Max Enander skriver att ”om det skulle behöva innebära en kraftigt minskad avverkning, som en del forskare hävdar, så skulle också avkastningen minska kraftigt. Ett annat sätt att se på skogsbruket kopplat till klimatfrågan är att skogens klimatnytta kan öka med ett aktivt skogsbruk. En obrukad skog når ett maximalt möjligt kolförråd. Därför menar andra forskare att skogsbruket är en viktig del av klimatarbetet, men avverkningen får aldrig bli högre än tillväxten.”

Anna Karin Hammar är präst och ersättare i kyrkostyrelsen. Hon är engagerad i miljö- och hållbarhetsfrågor inom Svenska kyrkan och vill se förändringar inom kyrkans skogsbruk.

I februari skrev hon ett brev till ärkebiskopen och Svenska kyrkans generalsekreterare där hon kritiserade kyrkans skogsbruk. Hon skrev också om den anonyma Facebook-sidan ”Svenska kyrkan förvaltning”. Det är en satirsida som kritiserar hur Svenska kyrkan förvaltar sin skog.

Anna Karin Hammar skriver i sitt brev att hon blir illa berörd av bilderna som delas, för att de är sanna.

– Vi, i Svenska kyrkan, är varken bättre eller sämre än andra skogsförvaltare, men vi måste ta in att det är ett planetärt nöd­läge. Vi ska följa Parisavtalet och använda skogen som kolsänka i stället för att släppa ut koldioxid, säger hon till Kyrkans Tidning.

– Det finns i nuläget ingen policy mot hyggen och det finns ingen inventering för att se hur stora de är.

På frågan varför det inte finns någon policy mot hyggen svarar Max Enander att forskningen kring hyggesfria metoder i dag inte kommit så långt att det bedöms möjligt att i full skala gå över till ett sådant skogsbruk med de skogar vi har i Sverige.

”Inte under dagens förutsättning, det vill säga med det krav på effektivitet och lönsamhet som kyrkomötet ställer på kyrkans skogsbruk.”

Anna Karin Hammar efterlyser också samråd med samerna i skogsbruksfrågor.

– Det finns inget juridiskt bindande avtal för det, och den frågan har jag drivit på länge, säger hon.

Avsaknaden av samråd med samer är något som också kritiseras på Facebook-sidan Svenska kyrkan förvaltning. I ett inlägg från den 2 mars står det: ”De stift som har rennäring är just de stift som inte har samråd med samiska intressen inför avverkning. Det skulle bara bli stökigt.”

Det finns två sorters certifiering av skog, FSC och PEFC. I Luleå och Härnösands stift är skogen PEFC-certifierad och i den certifieringen finns inga krav på samråd med samer kring skogsbruket.

Max Enander får frågan om detta och skriver till svar: ”Stiften har goda relationer med företrädarna för de olika samebyarna och har regelbundna samråd inför skogliga åtgärder. Det viktigaste för oss är att samarbetet lokalt fungerar på bästa sätt. Vi har tagit initiativ till samtal med SSR, svenska samernas riksförbund, för att tillsammans se hur vi kan utveckla vårt samarbete och har ett inplanerat möte nu i vår”.