Stark värdegrund fördel för diakoniinstitutioner

Samariterhemmet i Uppsala utbildade diakoner fram till 1997. På Ersta diakoni, Stora Sköndal, båda i Stockholm, Bräcke diakoni i Göteborg och Vårsta diakoni i Härnösand utbildades diakoner till och med 2013, då utbildningen flyttades till Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Uppsala. De finns fortfarande starka historiska band till Svenska kyrkan, men idag finns ingen ekonomisk koppling mellan kyrkans och diakoniinstitutionerna.

Katarina Glas berättar att Vårsta diakoni har ett nära samarbete med kyrkan lokalt, men hon efterlyser em mer övergripande kontakt med Svenska kyrkan. 

- Utan grundfinansiering från Svenska kyrkan går dit vi dit i samhället där vi är efterfrågade. Det måste kyrkan förstå. Det gör att vi kanske glider i från Svenska kyrkan, säger Katarina Glas som tycker att Vårsta och de andra diakoniinstutitionerna skulle kunna få vara mer av ett utvecklingsstöd för Svenska kyrkan.

Ses inte som resurs

Stefan Nilsson, direktor på Ersta i Stockholm, har samma inställning: 

- Det är tråkigt att Svenska kyrkan inte överhuvudtaget betraktar oss som en resurs i det här. Hur påverkas församlingens identitet när den startar vårdcentraler och äldreboende? Vi vet vad som är svårt och var fallgroparna finns, vi har arbetat med diakoni i 170 år. 

Idémässig grund

- Ersta stod mycket närmare Svenska kyrkan förut. Det var en stor förändring när diakonutbildningen försvann, då blev relationen mycket svagare, säger Stefan Nilsson, som anser att kopplingen på ett formellt plan är ganska vag i dag.

- Å andra sidan har vi samarbete med stift, pastorat och församlingar. och vi betraktar Svenska kyrkan som vår idémässiga grund, säger han.

Har bra relation

- Historiskt sett är vi knutna till Svenska kyrkan och det är viktigt att ha den relationen, vår ena uppgift är att verka utåt och vår andra att se om vi kan vara behjälpliga och stötta Svenska kyrkan inåt, säger Mattias Nordström direktor på Samariterhemmet. 

- Vi har en mycket bra relation med Svenska kyrkan, säger Åsa Andersson, Stora Sköndal. Vi äger en kyrka tillsammans med Farsta församling och chefen för vår diakonala enhet är även distriktschef i församlingen.

Arbetarklassens kvinnor

Ersta var den första diakoniinstutitionen i Sverige med Marie Cederschiöld som den första föreståndarinnan. När hon fick frågan av ”Sällskapet för grundande av en diaconissanstalt i Stockholm” reste hon till diakonissanstalten Kaiserswerth i Tyskland, för att få utbildning, något som även Florence Nightingale skulle göra något senare.

- Marie Cederschiöld var helt unik i sin tid, hon byggde upp den första sjuksköterskeutbildningen i Sverige, berättar Urban Beckfjäll som förestår Erstas museum.

- Erstas verksamhet bestod av sjukhuset samt utbildningen till sjuksköterska och diakonissa, som då var samma sak. Barnhem och skola startades ganska omgående. Till

utbildningen rekryterades medvetet arbetarklassens kvinnor.

Hur påverkas församlingens identitet när de startar vårdcentraler och äldreboende. Vi har arbetat med diakoni i 170 år.

Kvinnornas historia

Det är tydligt att diakoniinstitutionernas framväxt är kvinnohistoria, menar Urban Beckfjäll och Eva Laurell, diakon och tidigare medarbetare på Samariterhemmet.  I Uppsala hette initiativtagaren Ebba Boström. Hon åkte över till England och fann inspiration hos Florence Nightingale.

- Uppsala sedlighetsförening funderade på hur de skulle kunna hjälpa flickor som gick på gatan, berättar Eva Laurell.

År 1882 övertog Ebba Boström sedlighetsföreningens verksamhet och så småningom ett barnhem och ett sjukhem med tillhörande utbildning för diakonissor och sjuksköterskor.

Män blev diakoner

På Stora Sköndal var det till skillnad från de andra utbildningarna män som utbildades till diakoner och socialarbetare. Den första verksamheten var ett vårdhem för epileptiker och så småningom även ett vårdhem för alkoholister.

Även Vårsta har ett museum där diakonen Maria Hedvall arbetar:

- När Ernst Lönegren blev biskop i Härnösands stift efter att varit föreståndare på Ersta diakoni, insåg han att det bara fanns åtta diakonissor i Härnösands och Luleå stift. Därför startade han Vårsta diakoni 1912 för att utbilda diakonissor för norra Sverige. Ernst Lönegren menade att kyrkans sätt att nå ut till människor var genom diakonin. De första 28 åren var Vårsta en filial till Ersta och blev därefter en självständig institution.

Handlingar talar

Vårsta diakoni, Ersta diakoni, Bräcke diakoni, Samariterhemmet diakoni och Stora Sköndal arbetar sedan starten ofta med att se de behov som kanske ingen annan ser. I dag verkar de på en fri marknad för vård. När det gäller upphandlingar kan ordet diakoni vara både en tillgång och en belastning beroende på verksamhet. Mattias Nordström på Samariterhemmet menar att även om ordet är svårt så talar handlingarna:

- Vi har fyllt det med omsorg och omtanke om människor och byggt på vår kristna värdegrund.

Åsa Andersson på Stora Sköndal berättar att de gjorde en varumärkesundersökning av bland annat hur väl personer förstod ordet diakoni.

- Det var mest kvinnor över 55 år som visste betydelsen, säger hon.

- Ibland har jag låtit bli att använda det. 

Icke vinstdrivet

Däremot är alla eniga om att det diakonala förhållningssättet kan skilja ut dem från andra vårdgivare:

- Vi är kanske lite mindre affärsmässiga och ser lite mer till människovärdet när det handlar om ekonomiskt avgörande beslut, säger Åsa Andersson.

Även Katarina Glas på Vårsta menar att omsorg bedrivs på ett annat sätt när verksamheten inte är vinstdrivande. 

- Vårt samhälle behöver mycket mer icke vinstdrivande omsorg.

Sköndal bygger

- Vi skiljer inte ut oss i vad vi gör utan i vårt "hur". Vi ska se människan oavsett om det är en gallpatient eller någon på ett äldreboende, säger Stefan Nilsson, Ersta.

Framtiden då? Två större satsningar sticker ut. Ersta invigde i början av oktober ett nytt sjukhus, ett bygge på två miljarder. Stora Sköndal bygger en hel stadsdel med 4 500 bostäder, två grundskolor, äldreboenden, flera LSS bostäder och tio förskolor.

Historia ger stabilitet

- Antingen måste vi själva exploatera marken eller sälja av, vi valde att sälja en del mark, men ha kvar kontroll genom samverkansavtal med byggentreprenörerna. Tio procent av lägenheterna ska gå till sociala ändamål, säger Åsa Andersson på Stora Sköndal.

- Vår historia skapar stabilitet och förtroende, men vi måste såklart förvalta och se: hur kan vi navigera, vad är det vi behöver göra idag, säger Mattias Nordström på Samariterhemmet.