Statskyrkan är ärkebiskopsvalets grund

–  Vad gäller röstberättigade är det i huvudsak samma modell som före 2000 och relationsändringen. Då var det också präster och elektorer i ärkestiftet som röstade. Diakonerna har tillkommit senare.

–  Det har varit stadgat i kyrkolagen ända sedan 1686 att domkapitlen i alla stift deltar i valet av ärkebiskop. Detta var den representationen som fanns från andra stift än Uppsala stift fram till kyrkoordningens tillkomst. Svenska kyrkans centralstyrelse fick rösträtt vid ärkebiskopsvalet från 1988.

Stiftsstyrelserna inrättades 1989 och förslaget att ge även dem rösträtt i ärkebiskopsvalet fanns inför beslutet om kyrkoordningen. I den så kallade Nivåutredningen från 1998 nämndes att det skulle bli en ”viss obalans mellan präster och lekmän” med en sådan ordning.

– Det var dock ingen närmare diskussion om den förändringen utan det accepterades snarast rakt av, säger Gunnar Edqvist.

Direktval eller presentationsval

Den stora diskussionen handlade i stället om direktval eller presentationsval. Före 2000 röstades tre kandidater fram och sedan utsåg regeringen någon av dem till ärkebiskop. Centralstyrelsen föreslog 1999 att det fortsatt skulle vara så att tre kandidater röstades fram och att kyrkostyrelsen sedan skulle välja bland dessa, samt att diakonerna i Uppsala stift skulle få rösträtt. Men kyrkomötet gick emot det.

– Det blev i stället direkt avgörande val och diakonerna fick rösträtt först några år senare, säger Gunnar Edqvist.

Varför får inte personer inom vigningstjänsten även i andra stift rösta i ärkebiskopsvalet?

– Det har aldrig varit så. Det har setts som att de organ som har ställning som styrelse och företrädare för stiftet får representera stiftet. Ärkebiskopen har ju inte som biskop någon speciell relation till präster och diakoner i andra stift. Det är bara de övergripande funktionerna som gäller Svenska kyrkan som helhet där ärkebiskopen har en särskild ställning.