Inför presidieöverläggningen den 11 mars har stiftsstyrelserna svarat på kyrkostyrelsens frågor:
Vad ska prioriteras när kyrkostyrelsen ser över sina kostnader inom samtliga verksamhetsområden?
Hur ska ansvaret fördelas mellan stift och nationell nivå?
Vad ska läggas över på stiften?
Flera stift anser att kyrkostyrelsens frågor rymmer en hög komplexitet som kräver en längre och mer omfattande beredningsprocess. Dessutom är heller inte alla stiftsstyrelser övertygade om utgångspunkterna i skrivelsen, det vill säga att stödet från nationell nivå ska tas bort.
"I en tid när stift och församlingar står inför neddragningar upplever flera stiftsstyrelser att övertagande av uppgifter från nationell nivå inte är möjlig om inte frågan om hur kostnaderna ska fördelas är löst" står att läsa i sammanställningen inför mötet.
Sammanfattningsvis vill stift och församlingar främst ha stöd med analys, statistik och forskning. Synen på behov av stöttning på andra områden går dock isär mellan stiften och sprider sig jämt mellan diakoni och välfärd, klimat och miljö, institutionssjälavård i samverkan, kultur, extern finansiering och kommunikation.
Göteborgs stift föreslår att stiftet kan ta särskilt ansvar för kultur, främst vad gäller Se människan
Fyra svarande stift anser att kommunikation är ett område som är särskilt viktigt att få nationellt stöd med. På samma gång är kommunikation det som flest stift anger som möjligt för stiften att själva ta ansvar för och samverka kring.
Ett stift anger att kommunikation är ett område som både behöver stöttas från nationell nivå och samtidigt kan tas över av stift. Det behöver inte stå i motsatsförhållande eftersom stöd från nationell nivå kan behövas vad gäller gemensam webbplats och enhetlig grafisk profil liksom stöd i samband med press- och krisfrågor inom kommunikationsområdet
Diakoni och välfärd lyfter de flesta stift som exempel på områden där stiften kan ta över ansvaret för nationell samordning.
Några stiftsstyrelser föreslår andra besparingar på nationell nivå; förändringar i administrativa arbetssätt, valförfarandet och ärendehanteringen så att de mer svarar mot kyrkans behov och ekonomiska förutsättningar.
Flera stift lyfter också fram distansutbildningar som en viktig förutsättning för rekrytering. Men samtidigt är det viktigt att mötas fysiskt för samtal och samarbete över professionsgränserna och förslag ges på fler spridda mötesplatser regionalt, till exempel.
Flera stift anser att det är mindre viktigt att Svenska kyrkans utbildningsinstitut har två campus, Uppsala och Lund. Tre av stiften anser att det är viktigt att behålla två campus.
Drygt hälften av stiftsstyrelserna vill begränsa utbildningen till ett campus för att kunna satsa mer på distansutbildningar. En centralisering riskerar dock att medföra negativa effekter för rekrytering, teologisk bredd och kvalitet.
Åtta stiftsstyrelser förespråkar kortare kompletterande utbildning för församlingspedagogs-, kyrkomusiker- diakon- och prästassistenter. Tre av dessa stift stift anser att detta bör gälla endast pedagogassistenter.
En fråga som ställdes var om utbildningarna bör förkortas och delvis förläggas till församlingarna, som alternativ till pastorsadjunktsåret. Fem stiftsstyrelser svarade ja, medan majoriteten anser att frågan måste utredas mer eller ger andra alternativ. En jämförelse görs också med Church of England där utbildningarna är knutna till församlingarna till stor del.
Sju stiftsstyrelser anser att gemensamma fortbildningar behövs inom pedagogik, diakoni, homiletik, kyrkoherdeutbildning och själavård. Tre av stiften anser att samarbete mellan stiften kan vara formen.
Förslag framförs också på samarbeten med folkhögskolor eller mellan Svenska kyrkans utbildningsinstitut och Enskilda högskolan i Stockholm, Ersta Sköndal högskola och Johannelunds teologiska högskola.
Ett gemensamt lönecenter, som kyrkomötet har beslutat om, innebär kostnadseffektivitet om fler är anslutna, påtalar flera stift. Detta ökar utrymmet för de grundläggande uppgifterna. Flera stiftsstyrelser anser dock att anslutning ska bygga på frivillighet. För att få till en högre anslutning behövs ekonomiska incitament och ett användarvänligt utförande med en bra support.
Andra pekar på att servicebyråer inte alltid har inneburit lägre kostnader. Om lönehanteringen försvinner från lokal nivå kan det medföra negativa konsekvenser för arbetsmarknaden lokalt. Kontaktytan med lokalsamhället riskerar också att minska.
