Andligt möte med vävstolen: "Stöddigt att använda sig själv i en madonnabild"

"En av vävarna kommer att fungera som altartavla", säger Lisa Englund. Foto: Marcus Gustafsson

Hennes mytologiskt inspirerade bildvärld har redan tagit kritikerna med storm. Nu är 31-åriga Lisa Englund aktuell med sin första stora utställning.

Om bara ett par veckor börjar byggandet. Det är utställningen på Färgfabriken i Stockholm det handlar om, den som vid sidan av 200 000 kronor är en del av prestigefyllda Beckers konstnärs­stipendium. Lisa Englund blev nyligen 2025 års vinnare.

– Utställningen ska kännas sakral. Rummet i Färgfabriken är lite kyrkligt och jag har tänkt att understryka det. Jag kommer jobba med en mittgång och med symmetri. En av vävarna kommer att fungera som altartavla.

Vägen till vävstolen

Textilkonstnären Lisa Englunds karriär har fått en rivstart. För bara två år sedan hon gick ut Konstfack. Redan skapar hennes vävar uppmärksamhet. 

Allt började med ett undanskymt rum på folkhögskolan där hon gick för några år sedan. I rummet fanns vävstolar som ingen använde. Lisa Englund bad skolledningen ta dit en lärare som under en vecka kunde undervisa henne i grunderna. 

Mötet med vävstolen var en andlig upplevelse, säger hon.

Under en utbytesresa följde Lisa Englund vävare i Indien. Foto: Marcus Gustafsson

– Min mormor, som vävde mycket, hade nyligen gått bort. Inför mig själv förklarade jag min plötsliga vävlängtan med att hon ville använda mina händer. Vävstolen som möbel är dessutom laddad i sig. Man har generationer av vävare vakande över axeln och känner sig som en del av en större historia.

Gnostiska influenser i vävarna

Inte minst är det Lisa Englunds motiv som väckt intresse. De är uppenbart religiöst inspirerade; en sammansmältning av skilda traditioner. De bibliska symbolerna återkommer ofta, ibland med en apokalyptisk underton, liksom drag från ikonmålningar. 

I vävarna finns också gnostiska element. Lisa Englund berättar hur hon intresserat sig för gnostiska läsningar av Bibeln. Hon ­säger att de fungerar som tröst i en klimatkrisande tid; om världen inte var god från början blir förtvivlan över hur vi försummar den lite lättare att bära. 

– Min bildvärld formas av vad jag går i gång på för tillfället. Ibland kan det vara en ikon som jag ser och blandar med andra intryck, ett tarotkort till exempel. Eftersom jag gärna behandlar apokalypsteman är den kristna motivvärlden tacksam, den rymmer så mycket dramatik.

Kristen symbolik, naturlig färgning

Dessutom är den kristna symboliken ständigt närvarande i konsthistoriens gobelänger och textilier, de som Lisa Englund gärna lutar sig emot.

Till det andliga stråket hör inte bara motiven. Kanske allra mest märks det i skapandeprocessen, den som börjar med garnet och växtfärgningen. Lisa Englund använder återanvänt garn som hon färgar själv. I arbetsmetoden ingår en idé om ”materialets minne” och om hur materialets inneboende laddning präglas av dess tillkomsthistoria. 

Färgerna skapar hon av material hon hittar i naturen – svampar, lavar och rötter. På balkongen odlar hon vejde, en växt som ger blå färg. Lisa Englund säger att hon har en animistisk syn på naturen och liknar växtsamlandet och färgningen vid en ritual.

– Jag försöker behandla skogen som något heligt och vill gärna ladda den med magi och förtrollning. Det är samtidigt lite dubbelt, det finns alltid en fara i att göra naturen till något annat än den är. 

Fyra timmar om dagen

Under en utbytesresa följde Lisa Englund vävare i Indien. 

– Jag tänker ofta på hur de pratade om hantverket som en religiös handling. Att man med sin kreativitet och hantverksskicklighet blir ett verktyg för Krishna.

Fyra timmar om dan brukar det bli vid varpen. Förortslägenheten är både bostad och ateljé, med hyllorna fyllda av garnlådor och ett vardagsrum som till stora delar upptas av en liggande och en stående vävstol. 

Inte långt därifrån drar motorlederna förbi. Naturen känns inte jättenära. 

Men den urbana miljön är väl så bra som den till synes vilda, förklarar Lisa Englund. 

– När jag varit på landet har jag tänkt ”nu jäklar ska jag hitta grejer!”. Men det har visat sig vara mycket svårare på grund av hur skogsindustrin påverkar växtlighet och artrikedom. Här i storstan finns många reservat, på så sätt funkar det jättebra att bo i Stockholm. Sen kanske det inte funkar så bra att sätta sig och gräva upp rötter här.

Lisa Englund fick Beckers konstnärsstipendium år 2025. Foto: Marcus Gustafsson

Fakta: Lisa Englund

Ålder: 31 År

Bor: i Stockholm

Gör: textilkonstnär

Aktuell med: Utställning på Färgfabriken i Stockholm, den 1 februari till och med den 16 mars.

Övrigt: mottagare av Becker konstnärsstipendium 2025. Priset består av 200 000 kronor samt två utställningar, en i Stockholm och en i Höganäs.

Fakta: Vävar

 

Eva (2024) ”Här ser vi Eva, ormen och paradisträdet. Eva har just plockat äpplet, hon ligger och vilar och har det ganska trevligt. Väven är delvis inspirerad av medeltida franska enhörningsgobelänger. Bilden handlar om ljuset i en mörk och karg värld och är kanske den mest gnostiska av mina bilder. Jag tänker mig den gnostiska guden som något spermieliknande.”

 

Vargmamma (2022) ”Det här är min hund Ior och jag. Madonnabilder är förknippade med den blå färgen, och garnet i de blå fälten kommer från första gången då jag lyckades framställa blå färg ur svamp. Det kan verka stöddigt att använda sig själv i en madonnabild. Samtidigt är motivet allas, det är så inpräntat. Korpen vävde jag precis när Ryssland hade invaderat Ukraina.”

 

Eld (2024) ”Här har jag vävt den brinnande busken. Det är vädret, i form av solen och molnen, som startar elden. Man kan se bilden som en kommentar till klimatkrisen. De dömande ansiktena är hämtade från gamla skånska bonader. Bibliska scener är tacksamma att använda, de har en inbyggd dramatik som bygger på århundraden av kunskap kring vad som triggar och engagerar människor.”

Jocke och Anna (2024) ”Joakim och Anna var Jesus morföräldrar. Väven har en rysk ikon som förlaga, jag tyckte det var så fint med en ikonmålning av ett par. Min tolkning är mer sexuell. Jag har velat förmedla känslan av något omslutande och kramande, snarare än penetrerande. Berättelsen om Joakim och Anna handlar om ofrivillig barnlöshet. Den finns inte i Bibeln men i Jakobs protoevangelium, en apokryfisk skrift.

Taggar:

Konst Textilier

Kristina Lindh

Prenumerera på Nyhetsbrev