Svarar på kritiken: Vi tar inte ställning mot Israel

Under behandlingen av motionen Folkrätten i Israel och Palestina i kyrkomötet blev det tydligt att den inte skulle få stöd. Då skrev två av motionärerna, Daniel Tisell, Centerpartiet (C) och Anna Karin Hammar, Socialdemokratena (S), ett tilläggsyrkande, som kyrkomötet antog.

I motionen föreslogs att kyrkostyrelsen skulle låta granska den folkrättsliga situationen i Israel och Palestina utifrån framför allt FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid.

I tilläggsyrkandet föreslogs att kyrkostyrelsen skulle lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån lagtexter om apartheid, ibland annat i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet.

Daniel Tisell, Centerpartiet (C), tror att en del av kritiken  kan bero på att kyrkomötets beslut inte återgivits på ett korrekt sätt, att felaktiga tidningsrubriker och motståndares beskrivning av beslutet styrt hur det uppfattats.

–Jag uppfattar det som att de judiska organisationerna missuppfattat beslutet, som att det vore antisemitiskt eller att vi skulle vara emot staten Israel.

Han betonar att beslutet inte innebär att Svenska kyrkan, eller någon annan, ska utreda om Israel är en "apartheidstat". Och han tar helt avstånd från att judiska trosbekännare i Sverige ställs till svars för vad staten Israel gör på den ockuperade västbanken. Men han funderar kring vad som hänt om tilläggsyrkandet bara hade innehållit ”granska den folkrättsliga situationen” och inte formuleringen om apartheid.

– Jag ångrar inte formuleringen men mottagandet av beslutet kunde ha blivit annorlunda.  

De judiska organisationerna menar att det ligger en implicit anklagelse i att lyfta om folkrättens lagar om apartheid kan tillämpas på staten Israel. Hur ser du på det?

– Det är tråkigt att de upplever det så. Det är inget ställningstagande, jag var noga med att betona det i debatten.

– Svenska kyrkan kritiserar inte bara Israel, vi kritiserar andra aktörer, som Hamas, om de begår övergrepp. Men helheten tas inte upp i betänkandet och beslutet. Man måste se beslutet i en större kontext.

Och den är, säger Daniel Tisell, att Svenska kyrkan förespråkat en tvåstatslösning, med säkra gränser, för Palestina och Israel. Nu ser det ut att bli allt svårare att tro på en tvåstatslösning, menar han, men Israel ska inte ses som roten till allt ont.

–Det är ju kyrkans policy. Liksom att ockupation ska upphöra.

– Vi tar inte ställning emot Israel, vi säger inte att Israel är en apartheidstat, vi är emot all antisemitism, och kyrkans Mellanösternpolicy gäller. Vi engagerar oss inte bara i där, det finns policys för andra delar av världen, men våra relationer till olika kyrkor påverkar hur stort engagemanget är.

De judiska organisationerna säger att relationen till Svenska kyrkan är skadad. Vad tänker du om det?

– Vi måste vara tydliga med vad beslutet innebär och inte innebär. Vissa motståndare beskriver beslutet på samma sätt som de judiska organisationerna tolkat det.

– Men vi vill inte att relationen i Sverige eller i Israel ska försämras. Det vore helt orimligt. Jag tar helt avstånd från all form av antisemitism, och jag tar avstånd från att judar i Sverige drabbas utifrån vad staten Israel gör. 

Lisa Tegby, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (Posk), är en annan av ledamöterna bakom motionen och hon röstade för tilläggsyrkandet. På sociala medier har Posk-sympatisörer reagerat negativt på ställningstagandet.

- POSK som grupp har inte tagit ställning i frågan, och POSK-ledamöterna har heller inte röstat gemensamt. Vi är inte ett parti som bestämmer hur ledamöterna ska rösta. Vi har ett program med en gemensam kyrkosyn och inriktning och vi tänker lika i mycket, men i enskilda frågor röstar var och en efter sin uppfattning och sitt samvete. POSK rymmer, precis som kyrkan i stort, många olika uppfattningar i sakfrågor, och det är viktigt för oss att framhålla att kyrkan är en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap, förklarar Lisa Tegby.

- Några Poskare har röstat för, andra emot, och vissa har röstat emot och även reserverat sig.

Lisa Tegby menar att grunden för motionen och tilläggsyrkandet är en vilja att bidra till rättvisa och fred i Mellanöstern.

– Både israeler och palestinier ska kunna leva inom skyddade gränser, i två stater, säger hon.

– Och detta handlar bara om att lyfta frågorna och se hur folkrätten följs. Det finns folkrättsligkritik mot bosättningarna på ockuperad mark, till exempel. Nu vill vi ta reda på hur det ser ut.  

Tycker du att det är rimligt om kyrkan enbart kritiserar staten Israel?

- Svenska kyrkan brukar tala för rättvisa och mänskliga rättigheter. Kyrkan har protesterat tidigare,  mot Sydafrika till exempel, och mot Chile.

De judiska organisationerna säger att detta skadar relationerna till Svenska kyrkan. Vad tänker du om det?

- Jag hoppas att det inte blir så utan att det ska kunna föras goda samtal. Vi ifrågasätter inte ett folk eller en religion, men om en stat begår brott mot folkrätten då ifrågasätter vi den. 

Anna Karin Hammar (S) är glad över kyrkomötets beslut, men ledsen över de judiska organisationernas reaktion på beslutet.

– Det är oerhört tråkigt att de inte uppskattar Svenska kyrkans fasta linje när det gäller att försvara folkrätten. Dessutom är det en missuppfattning att folkrätten skulle försvaga Israel som stat. Israel har ju sin grund som stat just i folkrätten, liksom Palestina.

Ska Svenska kyrkan bedriva kritik mot enskilda stater?

– Svenska kyrkan ska ta internationellt ansvar där vi har rejäla relationer och anledning att gripa in. Apartheid är ett brott mot mänskligheten enligt Romstadgan och då är det allas plikt att ingripa. Även om det är i ett undersökande skede.

Finns det risk att kyrkans agerande blir en del av en antisemitisk attityd som drabbar judar i Sverige?

– Om Svenska kyrkan med samma varma själ står upp för folkrätten - som inkluderar mänskliga rättigheter - i Sverige och internationellt behöver det inte bli så. För frågor om var gränserna för antisemitism går lutar jag mig mot Jerusalem Declaration on Antisemitism, säger Anna Karin Hammar.