Vilka löften ger en biskop vid biskopsvigningen?
Att i Guds den treeniga namn åtaga sig uppdraget att vara biskop och utöva detta så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen. Att stå fast i kyrkans tro, försvara den och tillse att Guds ord blir rent och klart förkunnat så som det givits i den heliga Skrift och omvittnats i kyrkans bekännelse, och att sakramenten blir rätt förvaltade. Att i tjänsten följa, upprätthålla och värna om kyrkans ordning och främja enheten i Kristus. Samt att leva så bland människor att biskopen blir ett vittne om Guds kärlek och om försoningens hemlighet.
Är det viktigare för en biskop att leva upp till vad hen lovat än det är för en präst eller diakon?
I biskopsmötets yttrande till ansvarsnämnden i ärendet om Visbys biskop lyfts att kyrkans förväntan på alla vigda tjänare är att orden, handlingarna och livshållningen ska tala samma språk, i enlighet med det fjärde vigningslöftet. Förväntningarna stiger på den som har en roll med ökat ansvar och exponering, vilket i särskild grad gäller biskopsuppdraget.
Enligt ansvarsnämndens ordförande Robert Schött ska det ställas högre krav på en biskop än på en präst eller diakon eftersom kraven på att vara ett föredöme är högre. Biskopen sitter i domkapitlet där andra i vigningstjänsten hanteras, vilket gör förtroendet oerhört viktigt.
Om ett ärende hanteras av ansvarsnämnden för biskopar, vilka kan följderna bli?
Antingen kan nämnden avskriva ärendet eller frånta biskopen rätten att utöva kyrkans vigningstjänst. Ansvarsnämnden har ingen möjlighet att, som för präster och diakoner, varna den som anses ha brutit mot reglerna i kyrkoordningen eller biskopslöftena.
En biskop ska förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst om han eller hon har övergett Svenska kyrkans lära genom en egen ansökan eller utträde ur Svenska kyrkan. En biskop ska också förklaras obehörig om biskopen brutit vigningslöftena, brutit tystnadsplikten vid bikt eller enskild själavård, på grund av sjukdom eller liknande förlorat förmågan att utöva vigningstjänsten, eller genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån skadat det anseende en biskop bör ha.
Om en biskop förlorar rätten att utöva vigningstjänsten, kan hen bli behörig igen?
Om en biskop förlorar rätten att utöva vigningstjänsten förlorar hen också rätten att tjänstgöra som präst eller diakon, om hen var vigd till präst eller diakon före biskopsvigningen. I kyrkoordningen står: ”En biskop som har förklarats obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst får förklaras åter behörig, om förhållandena ändrats på ett sådant sätt att biskopen kan anses lämplig att utöva ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst.” (30 kap. 6 §). Samma bestämmelse finns gällande präst och diakon, med tillägget att biskopen måste godkänna det.
Vid kyrkoordningens tillkomst angav Centralstyrelsen i kyrkoordningsskrivelsens avsnitt 8.7.1 om uppdraget som biskop följande:
”Det bör även fortsättningsvis vara möjlighet [sic] att åter förklaras behörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Det är dock endast fråga om en möjlighet att åter ges behörigheten, inte någon rättighet."
Centralstyrelsen slog fast att en behörigförklaring och en grundlig analys av hur situationen ändrats behövs. Det är inte självklart att den som avkragats ska bli behörig igen bara för att det som lagts till grund för obehörigheten upphört. Hur lång tid som behöver ha förflutit för att en sådan analys ska kunna göras kan delvis bero på vilken grund som fanns för obehörigförklaringen.
