Svensk organist kammade hem prestigefyllda förstapriset

Du vann – grattis! Hur känns det?

– Fantastiskt! Jag har investerat så enormt mycket tid och energi – det känns otroligt skönt att få utdelning. Men jag är helt slut. Jag har varit här i Montreal i två veckor och kört tre olika ronder på plats, med helt olika musik i varje rond. 
Finalen var i fredags i Maison Symphonique i Montreal. Då var vi fyra personer som spelade. 

Vad spelade du då?

– Jag spelade L'enfant noir av franske kompositören Jean-Luis Florentz. Jag spelade också orkesterverket Les Préludes av Franz Liszt, som en vän transkriberat för orgel. Det verkade gå hem väldigt väl hos juryn.

Hur var det att delta?

– Det var inte bara svårt att hinna öva in styckena och spela dem. Det tog också evigheter att registrera orgeln. Vi hade fem timmar att förbereda oss, för mig tog det fyra timmar och 50 minuter bara att välja klangerna. Det var väldigt stressigt. Jag siktade nog högst vad gäller svårighetsgrad i musikvalet – många toner på kort tid (skratt).

Vad vann du?

– Förstapriset ger ett treårigt kontrakt med den största agenten för organister, en fantastisk ingång till Nordamerika. Och en cd-inspelning och 25 000 kanadensiska dollar. 

– Jag fick också två av fem specialpris: för bästa Bachtolkningar och för bästa program. Det var grand slam kan man säga. Sammantaget vann jag 35 000 kanadensiska dollar, runt 270 000 kronor.

När anade du att du hade chans att vinna?

– Det går aldrig att slappna av. Men när jag hade spelat klart finalen så kände jag att det här blir nog svårslaget. Det var en sån stämning i rummet och publiken gav mig stående ovationer. Men jag blev genast lite mindre mallig när jag lyssnade på henne som kom efter mig, hon var fantastisk. 

Vad var svårast?

– Helt klart den mentala påfrestningen – att förbereda sig under stress, spela under stress och sen inte hinna vila. Och sen kom en rond till och sen finalronden! Det krävdes så mycket koncentration och hängivenhet redan i förberedelserna hemma i Sverige. 

– Jag har övat så mycket jag har orkat och jobbat parallellt. Sen när man är på plats blir man nojig för om man har valt tillräckligt svåra saker och om man kan dem tillräckligt bra.

Du är 32 år – när bestämde du dig för att bli organist?

– Det verkliga beslutet tog jag på grundskolan, men jag började spela piano när jag var fem och orgel när jag var sju-åtta år. Jag fastnade direkt för instrumentet. Inte bara det tekniska utan också för det klangliga. Jag fascinerades av att det gick att spela riktigt svagt på orgeln – de flesta vill nog spela starkt.

Blir det någon mer orgeltävling?

– I så fall i Europa. Det finns ingen lika stor tävling som den här, men till exempel i S:t Albans i England finns en stor orgeltävling.