Svenska kyrkan har fått två nya biskopar

Sedan kungen och drottningen tagit plats i koret inleddes högmässan med processionen. Främst gick företrädare för Visby stift och Linköpings stift. Utöver Svenska kyrkans biskopar, deltog biskopar från bland annat de nordiska länderna, de baltiska staterna, England, Tyskland, Ungern, USA, Tanzania och Filippinerna.

Kerstin Oderhem missionsföreståndare för Evangeliska fosterlands-stiftelsen, Equmeniakyrkans kyrkoledare Lasse Svensson, Syrisk ortodoxa kyrkan ärkebiskop Benjamin Attas samt företrädare för Stockholms katolska stift, Svenska kyrkans unga, Samiska rådet i Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd, deltog också.

Under gudstjänsten bads böner och lästes texter på estniska, filipino, lulesamiska, isländska och engelska.

Predikan, som också var vigningstalet, hölls av ärkebiskop Martin Modéus. 

Roliga hattar kräver sinne för humor

- Det här är en härlig dag. Allt festligt som kyrkan är i besittning av finns med. Musik, vackra kläder, kläder, skönhet, bön, ord, mässa. Och det är verkligen en glädje att får välkomna er två som biskopar. Era erfarenheter behövs, ni behövs, vi behöver varandra, sade han.

Ärkebiskopen sa att det krävs ett visst sinne för humor att gå klädd som biskopar går klädda.

- Roliga hattar, flashiga kläder. Jag kände först tveksamhet till utstyrseln själv när jag blev biskop. Men när man ser att dessa kläder går igen i hela världen, trots att traditionerna spretar, och att kyrkan tar ut svängarna och låter det nästan burleska ta över, då blir brokigheten ett tecken på samhörighet. Vi hör samman över hela världen.

Ärkebiskopen pekade också på varningen i dagens evangelium: att det är lätt att bli hänförd av jordisk prakt.

Tiden är kort

- Men prakten varar en kort tid. Likaså är det med kyrkans prakt, och ämbetsbärarens tid på jorden är kort. Men den kyrkliga prakten kan peka på Gud, som ska ha all vår hyllning. Den och alla gudstjänster, även vigningsgudstjänsterna, pekar på Jesus uppståndelse och seger över döden. Vi ska ständigt påminna oss om Jesus - grunden för vår tro och ärendet i alla våra uppgifter.

Ärkebiskopen varnade också för begreppet trovärdighet och att vi säger att vi bör göra saker för kyrkans trovärdighet.

- Men vi ska inte handla för att andra ska titta, vi ska leva i trohet, med en längtan efter äkthet, och guds vilja. Vi ska inte försöka skapa ett sken, inte pynta oss själva. Jakten på trovärdighet kan trovärdighet kan handla om ytan. Trohet går på djupet.

Biskoparnas valspråk

Han knöt an till de nya biskoparnas valspråk, Marika Markovits: Fatta mod, ge världen liv. Och Erik Eckerdals: Lägg ut på djupet.

- Gör detta för människornas skull, i enlighet med Guds vilja, Fjärran från det självbespeglande. I lojalitet med skapelsen som suckar under kränkningar av de ekologiska systemen, av människovärdet.

- Om det blir ett vittnesbörd av dagens verk, det vet vi inte. Gud vet. När händerna sedan knäpps till aftonbön då överlämnar vi oss, då vilar allt i Guds försoning, avslutade ärkebiskop Martin Modéus.

Sedan fick ärkebiskopen assistans vid biskopsvigningen av biskoparna John Okoro, gammalkatolska kyrkan, biskop Marianne Garden, danska folkekirken och representant för Borgågemenskapen, samt biskop Ian Douglas, episkopala kyrkan i USA.

Erik Eckerdal och Marika Markovits fick frågorna om de vill åta sig uppdraget, stå fast i tron, värna kyrkans ordning och leva så att de blir ett vittne om Guds kärlek.

Handpåläggning och applåder

De försäkrade att de vill leva i enlighet med dessa löften.

Vid handpåläggningen av Erik Eckerdal deltog också Fredrik Modéus, Växjö stift, David Hamid, Engelska kyrkan, och biskop Solomon Massangwa, från Evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania.

Vid handpåläggningen av Marika Markovits deltog biskoparna Johan Dalman, Strängnäs stift, Anne Lise Ådnöy, Norska kyrkan, och Péter Kondor, från Evangelisk-lutherska kyrkan i Ungern

Efter vigningsbönen togs biskoparna emot av församlingen med en lång och varm applåd. 

Därefter firades nattvard och efter sändningsord gick de deltagande ut i procession under postludiet. 

Kören Uppsala katedralsångare sjöng under ledning av Ulric Andersson. 

Efter gudstjänsten vidtog fotografering i snålblåsten på kyrkbacken.

De nya biskoparna fotograferades med kungaparet, med ärkbiskopen, var för sig och med alla sina nya kollegor i Svenska kyrkan.

Mellan fotograferingarna säger Erik Eckerdal att upplevelsen varit omvälvande. 

- Det var mer känslosamt än jag trodde det skulle vara.

Vad ska du sätta händerna i först på ön?

- Allra först ska jag lära känna församlingarna och företrädarna för dem. Sedan har jag naturligtvis en massa tankar, men först vill jag lyssna in, för jag är ny på ön och ny i Svenska kyrkan i utlandet (Visby stifts biskop är också biskop för Skut.)  

Du lär ha en bakgrund som ishockeyspelare.

 - Det stämmer.

Hur kommer du att kunna använda den? 

- Man har nytta av alla erfarenheter. Det finns flera klubbar på Gotland och jag har redan träffat flera av dem. Alla kontaktytor är goda kontaktytor.  

Biskop Marika Markovits tycker att gudstjänsten känts som en riktig fest.

- En fest där man känt sig buren av en stor församling och härlig musik och en fantastisk känsla i rummet.

Är det något särskilt du kommer att bära med dig?

- Den långa raden av ämbetsbärare och biskopar i den världsvida kyrkan, vi hade representanter från många länder med. Det visar att vi är en världsrörelse som efter 2000 år bär ett viktigt budskap in i vår tid.

Vad ska du göra först på nya jobbet?

- Det viktigaste först är att viga präster och diakoner, sedan ska jag snart ut och visitera församlingar och pastorat. 

På vilket sätt blir det annorlunda än att leda Stockholms stadsmission och att vara domprost i Stockholm.

- Det handlar inte om att leda verksamhet operativt, som jag gjort tidigare, utan mer om att uppmuntra och att vara en inspiratör. Att vara biskop är ju ett helt annat uppdrag.