Svenska kyrkan i Paris delar fransmännens sorg

Den brandhärjade katedralen står kvar. Foto:Christophe Ena / AP Photo
"Vi kommer att be för parisarna och dela deras sorg" säger kyrkoherde Per Gyllenör. Foto: Svenska kyrkan Paris

Parisarna samlas kring rosenkransbönen, psalmerna och symbolerna. Det vittnar Svenska kyrkans Pariskyrkoherde om efter nattens brand i Notre-Dame, som även han innesluter katedralen i förbön.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Den brandhärjade katedralen står kvar. Foto:Christophe Ena / AP Photo
"Vi kommer att be för parisarna och dela deras sorg" säger kyrkoherde Per Gyllenör. Foto: Svenska kyrkan Paris

– Alla pratar om branden. Parisarna älskar sin Notre-Dame, det är verkligen deras kyrka. Katedralen har följt dem genom årtusenden och överlevt världskrig, ockupation och revolution. När Notre-Dame brinner, då brinner också parisarnas hjärtan, säger kyrkoherde Per Gyllenör till Kyrkans Tidning.

Han berättar att församlingens kantor och andra medarbetare i församlingen under gårdagskvällen tog sig till katedralen där människor samlats för att be rosenkransen och sjunga psalmer.

– De berättade att det var oerhört rörande att se fransmännen som sjunger sina psalmer med ett oerhört vemod och innerlighet och skönhet.

– De står där med sina rosenkransar och sjung till kyrkans och Vår frus ära. Hon har stått där och blickat ut över parisarna och bett för dem och beskyddat dem genom sin förbön. Även om fransmännen är sekulariserade, så har de kvar de här symbolerna och religionen som ett historiskt kitt.

Branden i Notre-Dame kommer även att prägla Svenska kyrkans gudstjänster i stilla veckan.

– Vi kommer att be för parisarna och dela deras sorg, säger Per Gyllenör.

– Jag mötte en kvinna från församlingen sent igår kväll som var på väg till Seinefloden och Notre-Dame. Hon berättade att hon ville komma så nära som möjligt för att kunna be för kyrkan, på samma sätt som kyrkan har bett för Paris i tusen år.