Teater: Utmattad präst mitt i ett splittrat samhälle

Martin är präst och på väg att bli utbränd av alla som vill ha hans hjälp och av en chef som är Gud. Han är ny i församlingen. Han döper och begraver i en flygande fart, möter människor i samhällets utkant, måste hantera frågan kring tystnadsplikt i en gängkriminell uppgörelse och har dessutom svårigheter i sitt privatliv.

– Pjäsen handlar om att försöka vara god i en ond värld, säger Hampus Hallberg som fick idén till föreställningen när han hörde talas om Dan White junior, en pastor i USA, som skrev om sin utmattning.

– Han fick skakningar som han trodde var Parkinsons sjukdom men som var posttraumatiskt stressyndrom. ”Men jag har ju inte varit i krig, jag har ju bara varit på jobbet” kommenterade Dan White junior sin situation.

Utmattningen kom, enligt den amerikanske pastorn, bland annat av svårigheten i att hålla ihop en församling i ett samhälle fyllt av slitningar. Det kunde till exempel handla om motsättningar kring dåvarande presidenten, Donald Trump. 

Hampus Hallberg började intressera sig för hur det såg ut för präster i vårt land. 

– Jag insåg att präst var ett av de yrken som drabbades mest av utmattning. Vad är det för samhälle? Varför bränner präster ut sig? Pjäsen tittar på samhället genom den linsen, berättar Hampus Hallberg.

Manuset kom till efter att Hampus Hallberg intervjuat ett antal präster.

– De var lätta att intervjua, ­säger Hampus Hallberg. Kanske var det första gången någon frågade hur de hade det på jobbet och de berättade om all administration, press utifrån och att ha Gud som chef.

Han förstod också att präster i samtal och själavård kan möta människor som har det väldigt svårt och som kanske inte har någon annan plats:

– På det sättet har präster det ibland ännu svårare än psykologer och terapeuter.
De många personer som karaktären Martin möter spelas av Emil Brulin och Janna Granström. Även producenten Matilda Björby har några mindre roller. Alla kommer att vara klädda som en sorts Jesusgestalt med vit klädnad och törnekrona. Kläderna ska visa att alla är Jesus. 

Jesus symboliserar två saker i pjäsen: han är prästens nästa som ofta behöver hjälp och stöd, men symboliserar också en sorts chef som ställer krav genom hur han är.

– Ja, Jesus är som Martins snälla, men hala HR-chef. Duktig, perfekt, god och svår att leva upp till, säger Hampus.

Scenen är belägen i en källarlokal på Kungsholmen i Stockholm. ­Efter att ha gått trapporna ner öppnar sig något som ser ut både som en teater och en kyrkolokal. För några år sedan var det också ett kyrkorum, men blev en teater därefter. Nu kan ensemblen bakom Utbrända själavårdare använda en del element som redan fanns i rummet för sin uppsättning i kyrkomiljö, som väggdekorationer som ska efterlikna kyrkfönster, kors, bänkar med plats för sångböcker och predikstol.

Hampus Hallberg är själv ateist och har ingen bakgrund i kyrkan. Ibland har det varit svårt för honom att förstå det han vill skildra i pjäsen.

– Jag tycker det var svårt att hitta in i tron. I det perspektivet har jag inte tillgång till känslan. Det är som att beskriva för någon som aldrig varit kär hur det är. Men intervjuerna har hjälpt, de som jag har pratat med har sett på tro på olika sätt.

Vissa saker har förvånat honom under intervjuerna.

– Jag föreställde mig att det skulle vara personer som var väldigt säkra, men många var ju väldigt sökande. De var också besläktade med konstnärer; nyfikna och öppna. Det var häftigare personer än jag trodde. Jag hade också en bild av Svenska kyrkan som mer sekulär. 

– När jag frågade alla om uppståndelsen trodde jag innan att jag skulle få ett brett spektrum av svar, men de vek inte en tum ifrån att det hade hänt. Det var max att någon slingrade sig pyttelite.