Nätprästen: "Vi möter människor just när det värsta händer"

– Jag finns på allmänhetens uppdrag på nåt sätt. Det är rätt ovanligt.

Det är precis tio år sedan Charlotte Frycklund började dyka upp som präströsten bakom Svenska kyrkans sociala medier. 
Rollen växte fram tack vare ­publiken. 

Jobbet som nätpräst

– Ju mer präst de fick i sina flöden desto mer präst ville de ha. Först var folk förvånade, ”Är du verkligen präst?” undrade de. Men sen vande de sig och började ställa frågor. 

I allt större utsträckning drogs Charlotte Frycklund in i sociala medier-redaktionen på kyrkokansliet i Uppsala. Sedan åtta år är hon en del av den tillsammans med tre kommunikatörer. Det är redaktionen som tar fram inläggen som läggs ut på Svenska kyrkans konton på riksnivå och alla fyra deltar i de offentliga diskussionerna där.

Jobbet som nätpräst är speciellt på flera sätt. Man kan varken använda kroppsspråk eller tonläge, ordvalen blir ännu viktigare än vad de är annars. 

Förtroendet online

Den största skillnaden är ändå att alla samtal förs i det offentliga rummet. 

– Det är aldrig fråga om lyckta dörrars själavård. I sin församling väljer man ofta den präst man känner starkt för. Här är det Svenska kyrkan som sådan man vänder sig till. Det som slår mig gång på gång är förtroendet vi får. Folk är beredda att berätta öppet om svåra saker, säger Charlotte Frycklund.

I kyrkans nätsamtal kan man få svar på en fråga man inte vågat ställa, via någon annan som ställer den. Dessutom kan andra personer komma in i samtalet. 

Stöd genom kommentarer

Ibland går det snett men oftast sker det med goda intentioner, menar Charlotte Frycklund. Hon minns kvällen då en kvinna, vars 29-åriga dotter dött, bad om förbön inför begravningen som skulle hållas dagen därpå. 

– Folk tog hand om henne på ett fantastiskt sätt. Man såg på tidslinjen att kvinnan verkligen hade läst alla kommentarer, hon markerade med en fjäril som är en viktig symbol för många som förlorat ett barn. Kanske hjälpte tråden kvinnan att ta sig igenom den svåraste natten i hennes liv. 

Efter tio år vid tangentbordet har ett antal saker blivit tydliga för Charlotte Frycklund. Till exempel hur många människor det är som gått igenom en livskris. 

Skammen är inte lika tydlig

– Väldigt många har upplevt att livet inte blivit som de tänkt sig. Samtidigt har de en förväntan på att de en dag kommer hitta sin väg, men att de kan behöva prata med någon för att ta sig dit. 

I början möttes hon ofta av bilden att kyrkan alltid talar om synd och skuld. Folk räknade med att få höra predikningar om att de gjort fel och borde omvända sig. I dag är förväntan en annan, säger hon. Det finns en större kunskap om att kyrkan möter människor där de är. 

– Skammen är inte längre lika tydlig i våra kanaler. Jag diskuterar det inte alls lika mycket som jag fick göra för några år sedan. 

Unga lägger skam på sig själva

Det betyder inte att skammen försvunnit. Charlotte Frycklund beskriver den unga generationen som ”skamansatt”. 

– För dem är inte skammen något som kyrkan lägger på dem utan något de lägger på sig själva och behöver hjälp att se bortom. 

En annan linje är den allmänt ökande polariseringen och det hårdare tonläget. För kyrkans del gifter den sig med en specifik kritik mot kyrkan som institution och kyrkans budskap. 

– Det finns krafter som tycker att kristna är bättre och som menar att vi borde tala varmare om kristna än om andra. Till den kategorin hör också de som tycker att vi borde prata mer om att Gud också är en dömande Gud.

Synen på humor inom kristna kanaler

En annan utveckling är synen på tro, humor och helighet. En av de största stormar som ­redaktionen råkat ut för var i samband med ett inlägg 2017, där en glad Jesus-GIF (en kort, loopande bildsekvens eller animation utan ljud som används för att uttrycka reaktioner, känslor eller idéer på internet, reds anm.) åtföljdes av texten ”När det äntligen är #taco­fredag”. 

Det slutade med att Charlotte Frycklund fick krishantera i liveradio. 

– Det inlägget skulle aldrig generera samma uppståndelse i dag. Inomkyrkligt vet man nu att humor är ett sätt att kommunicera i sociala kanaler. 

Kyrkans plats i samhället

Däremot märks fortfarande ett ifrågasättande över att kyrkan finns på sociala medier över ­huvud taget. Både i och utanför kyrkan finns ett slags behov av att tron ska hålla sig på det som man anser är dess rätta plats, ­säger Charlotte Frycklund. 

Hon brukar då påminna att kyrkans uppgift inte är att ­bedöma om en plats är moraliskt god eller ond och att kyrkan finns både på fängelser och i shoppingcenter. 

– Människor har ibland en bild av kyrkan, som de gärna vill kritisera. När det sedan visar sig att fördomarna inte stämmer är det inte heller bra. Man vill liksom ha kyrkan prydligt uppsatt på en hylla och samtidigt vara arg för att den står där.

Svårt att gömma sig

Parallellt leder formatet till det motsatta. Via nätet kan människor komma till kyrkan med sitt oduschade jag. 

– Rent själavårdshistoriskt tror jag inte att det alltid varit så. Många har nog känt att man behövt kamma sig inför prästen. Nu möter vi människor som skriver just när det värsta händer och man inte orkar ta sig upp ur sängen. Det är en förskjutning som också påverkar mitt svar till dem.

De sociala medierna gör det svårt att gömma sig bakom teoretiska svar. Charlotte Frycklund har mött tusen tappningar av teo­dicé­frågan: Hur kan en ­älskande Gud tillåta mitt, eller andras, ­lidande? 

Ur Charlotte Frycklunds olika exempel utkristalliserar sig just detta som svenskarnas kanske stora trosfråga. Det vill säga den om Guds kärlek. 

"Be för mig"

Här finns å ena sidan ett behov av att dra gränser – som i kommentarerna om huruvida Gud verkligen älskar Annie Lööf/muslimer/transvestiter. Å andra sidan finns en stark längtan efter att höra att Guds kärlek är gränslös; att jag är älskad oavsett hur jag brustit eller felat. 

På tio år har Charlotte Frycklund inte bara varit med om att påverka andras tro. Hennes egen har också förändrats. Hon säger att hon upplever Gud på närmare håll än vad hon gjorde förut. 

– ”Be för mig” skriver män­niskor och berättar om olika saker som de råkat ut för. Jag lever i ett slags böneflöde som påverkar mig djupt.

Varje präst försöker ha örat mot marken. För den som har nätet som arbetsplats pågår omvärldsanalysen konstant. Charlotte Frycklund ser hur samtidsoron tar sig uttryck. Rädslan för krigen, klimatförändringarna och framtiden. Mediernas mörka rubriker som fortplantar sig. 

Kyrkan lär genom nätet

Redaktionens inlägg tar ofta avstamp i insikten om hur människor påverkas av det som står i tidningarna. Redaktionen tar också hänsyn till de återkommande händelser som inte hör till kyrkoåret men som påverkar människors liv och tankar. 

Ibland leder det till nyttiga lärdomar. 

– Vid mors dag häromåret skrev vi ”Peppa en mamma i dag”. Någon kommenterade ”hela mitt flöde är fyllt av hyllningar till mammor, men jag fick inga barn”. Det var en viktig poäng och gav oss en tankeställare som vi försöker ta med oss in i alla högtider oavsett om det handlar om jul eller skolavslutning.