Tomas Andersson Wij: "Jag tror att Jesus pekar på en möjlighet i varje människa"

När vi ses har Tomas Andersson Wij just avslutat turnén ”Let the music speak” med material av Björn och Benny tillsammans med Peter Jöback, Petra Marklund och Linnea Henriksson.

– Jag är lite trött, men samtidigt så är det ett skönt tillstånd att vara i, att vara lite trött och känna att man inte har massa grejer att göra, säger Tomas. 

Årets fastebok

Samarbetet med de andra musikerna är något han har uppskattat, han beskriver det som att det har hållit i gång hjärnan på samma sätt som växelbruket mellan skrivande och musiken har gjort. Numera blir det inte lika mycket skrivande. 

Med ett undantag. Tomas Andersson Wij har skrivit årets fastebok. Ärkebiskopen har för trettonde året har valt ut en författare som får i uppdrag att skriva en bok som bjuder in till eftertanke och andlig fördjupning. Årets bok har titeln Gud är inte plåstret.

Utanför trygghetszon

– Samarbeten liksom skickar ut en ur ens egen lilla trygghetszon och tar fram nya saker. Sen så samarbetar jag inte så ofta med ärkebiskopar, säger Tomas och skrattar. 

– Men det var ändå en utmaning som jag på sätt inte kunde säga nej till när han ringde. Jag kände direkt att nu tackar jag ja på en gång, annars ångrar jag mig, säger Tomas och berättar att han ångrade sig flera gånger under skrivandet. 

– Det är en omöjlighet inbyggt i själva uppdraget att skriva och tala om Gud.

Magiskt tänkande

I Tomas Anderssons Wijs fastebok handlar det inte bara om fastan, men också om festen. Något han berättar mer om i poddsamtalet.

Det blir också tankar kring uppväxten i Ebeneserkyrkan i Stockholm. Tomas Andersson Wij berättar om ett tillfälle från barndomen när han och familjen var på en Jesusmanifestation på Sergels torg. Något han blev påmind om när han hittade filmer från barndomen. På banderollerna står det ”Jesus är Herre”. 

– Nu när jag ser på det kan jag inte låta bli att fundera på hur det kunde bli så att kärleksbudskapet blev någonting man ropar åt förbipasserande. Att man slår det i huvudet på folk, säger Tomas.

Jesus som väg

– Jag tror att det är något slags magiskt tänkande; att om man bara ropar "Jesus är herre" ska folk känna kraften på något sätt, säger Tomas som har svårt för uppmaningen att man ska bekänna sig till Jesus.

– Jag ser väl Jesus mer som en väg. Jag tror att Jesus pekar på någonting, en möjlighet som finns i varje människa och jag tycker att det finns bibelord som verkligen styrker det.

Till sist placerar han Jesus på en plats där han kan stå och sprida sin frid i nattens oroliga timmar.