Tutus barnbarn visar på poängen med ubuntu

Är ­svensken människa? ­Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige är den provocerande titeln på en bok av Henrik Berggren och Lars Trägårdh från 2006. Den beskriver hur det så kallade sociala kontraktet ska frigöra individen från mellanmänskligt beroende. Staten ska ta hand om oss så vi slipper vara beroende av andra människor. 

I vår förvirrade samtid kan vi konstatera att något gått fel. Vi ­lever i snopenhetens tidevarv. Alla ville så väl men något viktigt har gått förlorat. Folkhälsoproblem i form av ensamhet och psykisk ohälsa brer ut sig. Polarisering och ovilja att tänka sig in i andras situation har lett till ett utbrett vi- och domtänkande. Det byggs murar i stället för broar mellan människor.

Ett totalt annorlunda sätt att ­förhålla sig till varandra beskriver Mungi Ngomane, dotterdotter till Sydafrikas tidigare ärkebiskop Desmond Tutu, i boken UBUNTU – konsten att leva bättre tillsammans  från 2019. Den handlar om den livsfilosofi som vuxit fram i afrikanska kulturer. Det handlar om att bli människa genom andra människor. ”I am because we are”.

Både Desmond Tutu och den landets tidigare president Nelson Mandela har lyft fram ubuntu som en livshållning med stort värde inte bara i Afrika utan i hela världen. Vid Desmond Tutus ­begravning på nyårsdagen nämndes ubuntu i flera av talen. Begrepp som förlåtelse, försoning, samarbete i stället för konkurrens och positivt tänkande om andra är viktiga i ubuntu. 

I 14 lektioner lär Mungi Ngomane ut hur ubuntu kan vara ett konstruktivt sätt att handskas med livet och dess utmaningar. Av sin morfar har hon lärt sig att ordet ”hopp” besitter mycket större kraft än ”optimism”:

Hopp betyder ”en känsla av förväntan och en längtan efter att en viss sak ska hända och en känsla av tillit”, medan optimism betyder ”övertygelsen om att en viss händelseutveckling eller framtiden i stort ska bli positiv”.

Viktiga lärdomar i boken är att anstränga sig att, även om man inte håller med,  se saken från den andra sidan, och att använda sig av den kraft som finns i förlåtelse och bejakande av mångfald.

I de flesta trosläror finns varianter av den gyllene regeln. Den handlar om att man ska göra mot andra det man vill att dessa ska göra mot en själv. Men den som har ubuntu går ett steg längre. Det handlar inte enbart om vad vi gör utan hur vi är. Alltså inte bara ett beteende utan om ett sätt att vara.

Visst kan mycket av ubuntu verka utopiskt, men de många exemplen hon ger på hur den livshållning som finns i ubuntu varit en positiv kraft för utvecklingen i afrikanska samhällen är övertygande. Att vidga perspektivet och söka sanning och förståelse hellre än att försöka få andra att se saker ur din synvinkel är en vis livshållning.

Vid vistelser i andra afrikanska länder än Sydafrika har jag berättat om ubuntu och det har visat sig att där finns också ubuntu men med andra namn. Min tro är att den livshållning som beskrivs i ubuntu är något grundläggande i mänskligt samliv som finns i alla länder och kulturer men som tyvärr har trängts undan på olika sätt. 

Det är med ett leende på läpparna jag läser om den statliga (!) Tillitsdelegationens slutrapport från 2020 och upptäcker att de sju punkterna mycket väl passar in i livsfilosofin ubuntu. Dessa är: Tillit. Medborgarfokus. Helhetssyn. Handlingsutrymme. Stöd. Kunskap. Öppenhet. Medborgarnas sunda förnuft och goda vilja lyfts fram.

Min storslagna önskan och förhoppning är att världen ska hedra både Desmond Tutu och Nelson Mandela genom att ­införa ubuntu på Unescos lista över ­immateriella världsarv.

Stefan Karlsson