Vandringskonfa gör att anhöriga kan delta

Nedanför den kulle där Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden tornar upp sig, samlas finklädda föräldrar, morföräldrar, syskon och vänner. Totalt ska i dag 36 ungdomar vandra igenom sin konfirmationsgudstjänst.

Konfirmanderna har delats in i smågrupper och ett tidsschema har arbetats fram med stor noggrannhet för att anhöriga ska kunna medverka utan att gränsen om 50 personer överskrids. Den tredje gruppen ska snart ge sig i väg på den timslånga vandring mellan fyra stationer. Vid varje station finns unga ledare redo att leda sällskapen genom bön, psalmsång och bibelläsning.

Lars och Kristina Edvall är på plats i god tid. De är glada över att kunna vara med när deras barnbarn Einar Edvall konfirmeras.

– Det är fantastiskt och jätteroligt att de har ordnat det så här, säger Kristina Edvall.

– Om det inte varit utomhus hade vi inte kunnat vara med. Då hade vi fått vänta utanför, för att sedan följa med hem och där hålla oss på långt avstånd. Det är det som är vår uppgift under den här tiden, att hålla oss friska.

Exakt på utsatt klockslag tågar de fem konfirmanderna mot station ett. Deras anhöriga följer efter och radar upp sig framför ett litet partytält där tre ledare tar emot. I tur och ordning berättar ungdomarna om varför de velat konfirmera sig och om vad som varit det bästa med konfirmationen.

– Jag konfirmerade mig för att skapa relationer för livet och för att döpas, säger Truls Edvall.

Vid station två berättar konfirmanderna om var sin pärla i Frälsarkransen.

– Många tonåringar letar desperat efter sig själva. Genom att sätta sig ner och ta det lugnt en stund kan man komma väldigt långt. Därför är tystnadspärlan så viktig, säger Axel Hallenborg.

Station tre är inne i kyrkan, där prästen Karin Aldén tar emot. Efter bön och handpåläggning rör sig sällskapet ut till den sista stationen på kyrktrappan. Ledarna håller tal till konfirmander för att sedan släppa i väg dem till föräldrarna, som får några minuter på sig att fotografera, innan nästa grupp kommer ut på trappan.

– Jag tyckte det gick bra, men jag var jättenervös innan. Man känner lite press när alla är här, men det var en härlig konfirmation, säger konfirmanden Ann-Christin Bürger.

– Det var ett fantastiskt sätt för att få till att föräldrarna kunde vara med, för de har inte kunnat vara så närvarande under konfirmationens gång, säger konfirmanden Axel Hallenborg.

Pandemin har inneburit ett annorlunda upplägg under våren. Helgträffarna ställdes in och konfirmanderna uppmanades att delta i tv-sända gudstjänster. Ett tag såg det ut som att det inte heller skulle bli något sommarläger. Men när reserestriktionerna inom Sverige lättade blev det, i stället för det planerade tolvdagslägret i Strömstad, en veckas läger på Utö.

Finns det planer på att använda modellen även för andra gudstjänster?

– Ja, församlingen brukar ha en stor uppstartsgudstjänst på hösten och i år planerar vi att ha en vandringsgudstjänst då, med olika stationer där även körerna går med och sjunger.

Lagunda församling i Uppsala stift har också haft ett kreativt upplägg för de tolv ungdomar som konfirmerades tidigare i sommar. När pandemin slog till ställdes den planerade femdagarsresan in och helgträffarna byttes mot videomöten och utomhusträffar.

Under våren blev det tydligt att ungdomarna suktade efter mer saker att lära sig utantill, berättar kyrkoherde Carin Åblad Lundström. Församlingen har sedan tidigare arbetat med ”förhörskort”, som listar Tio Guds bud, trosbekännelsen och annat relevant för konfirmanderna att kunna.

– Det visar också vad strukturen kan bidra till. De tyckte det var roligt och bra att lära sig utantill sådant som människor har kunnat i hundratals år.

Ungdomarna fick i uppgift att förbereda var sitt föredrag om en religiös person, som Paulus, heliga Birgitta och Moder Theresa. På konfirmationsdagen samlades konfirmanderna i kyrkan och togs emot en och en vid altaret. För att hålla antalsbegränsningen hade de anhöriga i förväg fått klockslag för när det var dags för deras konfirmand och de var välkomna in i kyrkan.

– Vi ville vara generösa med närvaron. Det var viktigt att konfirmanderna skulle få en minnesbild av att ha varit inför altaret med sin familj eller sina vänner.

En i taget höll konfirmanderna sitt föredrag, fick frågan om de ville konfirmeras och, i närvaro av sina anhöriga, knäböjde de vid altaret.

– Det grep många väldigt starkt. Någon uttryckte att de kände att deras ungdom växte i det momentet.

Efteråt samlades gruppen för mässa utanför kyrkan. Konfirmanderna fick komma fram en i taget, med två av sina anhöriga, för att ta emot nattvarden. Hela gudstjänsten pågick i nästan sex timmar och sändes även live.

– Mycket av detta är sådant som har stabiliserande funktioner i kriser. De blev mycket nöjda med sin konfirmation.

Prästen Karin Aldén säger att hon tycker att det är fantastiskt att se hur församlingar runt om i landet ställt om och flyttat ut sin verksamhet på nätet. Men när hon kom på idén med en vandringskonfirmation kändes det som det bästa alternativet för Saltsjöbadens församling.

– Jag vet hur mycket det berör människor att få höra sina barns berättelser, efter att de har fått reflektera över livets stora frågor. Och det händer något när vi möts, inte bara genom en skärm.

Själv har Karin Aldén under dagen stått i kyrkan under 2,5 timmar och tagit emot grupp efter grupp.

– Det blir något starkt när varje grupp kommer in. Såklart hade jag velat vara med på alla stationer, med det finns något fint i att vi får bära olika delar och att vi kan det.

Tidigare i sommar hölls en lika uppskattad vandringskonfirmation för församlingens andra konfirmandgrupp.

– Det kräver logistik och en hård hand. Det är inte bara något man slänger ihop. Konfirmanderna och ledarna har fått ha koll på allt själva, säger Karin Aldén.

– Det gäller verkligen att alla kommer på den utsatta tiden och det bygger på att man har många ledare och ledare som tar ansvar. Och det har vi verkligen.