SKR har samlat aktörer för att stärka den psykiska hälsan i Sverige. En del av satsningen kallas ”Meningsskapande i en sekulär tid” och handlar om existentiell hälsa. För att berätta om hur det offentliga och civilsamhället arbetar för att stärka den existentiella hälsan, höll SKR ett webbinarium förra veckan. Över 1 000 personer hade anmält sig.
– Det var jättehäftigt att så många anmält sig, det var en chock för oss alla. Det visar hur stort behovet är, säger Cecilia Melder, religionspsykolog och lektor vid Enskilda högskolan som nu forskar om existentiell folkhälsa vid Svenska kyrkan, och en av föreläsarna på webbinariet.
– Min erfarenhet är att många vet att det här är en viktig aspekt, men att det inte riktigt finns några verktyg för att systematiskt arbeta med existentiell hälsa. Coronapandemin har även bidragit till att öka angelägenhetsgraden i de här frågorna.
Forskning om existentiell hälsa tog fart efter flera stora befolkningsstudier om hälsoaspekter i USA på 50 och 60-talet. Personer som deltog i religiösa aktiviteter stack ut. Vid vidare studier har man sett att det inte bara är aktiviteterna i sig, utan meningsskapandet som har positiv effekt på hälsan.
I dag kallas området för existentiell hälsa och handlar om just meningsskapande. Men Sverige ligger efter, både vad gäller forskning och integrering av existentiell hälsa som koncept i samhället, menar Cecilia Melder.
– Man har inte betonat det här överhuvudtaget inom vård och omsorg. Det finns enskilda personer som har tagit tag i det, men inget systematiskt.
I en svensk folkhälsoenkät 2020 svarade nästan var femte person att de fått diagnosen depression någon gång i sitt liv, enligt Folkhälsomyndigheten. Cecilia Melder säger att det finns ett starkt samband mellan psykisk och existentiell hälsa.
– I Sverige ökar framför allt ångest och depression. Vi behöver utforska sambandet mellan att Sverige är sekulariserat, där tro ofta associeras till att tro på sig själv, och att vi saknar ett meningsskapande system.
– Förr fanns en enhetlig bild av hur livet skulle vara. I dag definierar vi själva våra liv, och det ska vi vara glada för. Däremot behöver vi stöd och verktyg för att kunna vrida och vända på de existentiella frågorna i grupp. Till det behövs också mer forskning.
